Intressant med EK:s reportage om Eskilstuna museers flyttning av föremålen till nya lokaler. Det påminner mig om senast när det var aktuellt, nämligen den 18 september 1984 då undertecknad höll i pennan och Pelle Mårdh skötte kameran.
Guide var Carl Braunerhielm som lotsade oss bland tusentals föremål i de då ”nya” lokalerna på Faktoriholmarna. En pjäs som definitivt inte finns på det nya stället var något enastående, nämligen en betongavgjutning av Sigurdsristningen, som gjordes 1880. Den mätte 5x2 meter och vägde cirka 3 ton. Föremålet ifråga hade fram till 1943 varit placerat i nuvarande Nationalmuseum då nya Historiska museet vid Narvavägen stod klart.
Ingen, vare sig på Historiska museet eller Eskilstuna museer vet vad som sedan hände. Uppenbart är emellertid att det hamnade i en grusgrop vid Vattenverket.
Det var dit som Braunerhielm lotsade EK:s reportageteam 1984. Där, lutad mot grusgropskanten, stod den monumentala avgjutningen med murknande träram. Tillsamman med ett par mannar från vattenverket fick vi förtroendet att med kritor fylla i vad ristningen hade att berätta om Sigrid och hennes monumentala bro. Men vad hände sen?
Med anledning av de skandalomsusade händelserna kring originalristningen erinrade jag mig reportaget 1984. Besökte också platsen i grusgropen. Men inte ett spår av monumentet.
Jag fick också möjlighet att gå igenom tusentals handlingar på Eskilstuna museers arkiv. Dock inte en stavelse om varför avgjutningen hamnade i Eskilstuna. På Historiska museet i Stockholm är man lika ovetande.