Under senaste tiden har i EK skrivits om de stora problem sjukvården i Sörmland har och står inför. "Som man bäddar får man ligga". Det elände som nu råder kan tillskrivas styret för regionen/landstinget.
Fram till 1993 fungerade sjukvården bra, anställda var trogna sin klinik, trivdes och slutade sällan. Då gjordes en stor omorganisation där vårdplatser drogs in. "Lägg en patient där det finns en tom säng oavsett kliniktillhörighet" (gällde medicin,
kirurg, öron/näsa/hals, ortoped och gynekologi).
Personal kände oro för att ta ansvar för andra klinikers patienter. Kände sig otillräckliga och risk att patientsäkerheten inte blev fullgod. Ledningens svar: "ni har behörighet inom medicin och kirurgi, ni ska kunna detta".
Ständiga överbeläggningar rådde. Personal började må dåligt. Då dök en möjlighet upp: jobba i Norge. Mycket goda villkor erbjöds. Sedan kom bemanningsföretagen vilket möjliggjorde att jobba i Sverige och tjäna stora pengar.
Sörmland ligger på plats 18 av 21 på lönelistan. Detta är inget som "kommit över en natt", däremot något ledningen aldrig varit villig att åtgärda. Nu står man med extrem brist på personal. Sammanslagningar görs "men inget som drabbar patienten". Hur kan man ha mage att påstå något dylikt?
Sörmland är i sämre läge än övriga regioner. Erfarna sjuksköterskor flyr. Enligt uppgift har man ringt 600 sjuksköterskor om jobb och fått tag på 25. En specialistsjuksköterska har fått 25 000 mer per månad i en närliggande region. En "vanlig" sjuksköterska började i en kommun med 8 000 kr mer i månaden och bättre arbetstider. Exemplen är många. Så klart att man nappar på detta. Det anmärkningsvärda är att INGEN försökt ta reda på varför de slutar!
Bit i det sura äpplet – ändra personalpolitik och bjud bättre villkor.