I början av 70-talet gick man ur huse för att demonstrera på första maj mot USA:s krig i Vietnam, åtminstone i Stockholm. I dag när vi har ett krig som pågår i Europa och många flyktingar som bor i vår kommun tycker Strängnäs arbetarekommun med Ragnhild Andersson som ordförande att det var lämpligt att ställa in årets förstamajtåg i Strängnäs.
Vad skulle du vilja säga till den flykting från Ukraina som undrar varför vi socialdemokrater inte är ute och protesterar mot Putins angreppskrig på första maj? Jag undrar om detta beslut var förankrat hos Magdalena Andersson och partiledningen?
Detta osolidariska beslut från arbetarekommunens har gjort att jag överväger att lämna partiet och om ni vill ha min röst nästa val så se till att det blir ett förstamajtåg nästa år. Håller den dynamiska idyllen på att krackelera?