Svänger in vid den låga ljusgula huslängan. Ståtliga tallar, ängsmark, villor och en vacker kyrka intill. Sictoniagården för de som behöver trygghet och omsorg. Här bor du pappa. Små lägenheter med uteplatser som vittnar om den förgångna sommarens odlarglädje. Torra rester av tomatplantor och annueller. Plommonträdet med dess frukter du fick smaka av på höstpromenaden. Några mesar som svirrar vid fönstren och nappar åt sig frön från fågelmataren.
Parkerar bakom huset. Där kommer hela gänget som har det extra svårt med minnet. Röda rullatorer gnistrar i solskenet, andra behöver någon i armkrok, de spejar efter vårtecken i backen. "Hej, hej, vackert väder idag!" Lyckan av att bo på landet, i markplan och att ha naturen omkring sig och kunna ta sig en sväng runt huset när lusten faller på.
Drar upp ytterdörren, och där i de röda sofforna finns alla dina nya vänner. Du sitter intill i din rullstol. Lilla pappa. Du blir glad, ler och sträcker armarna för en kram. Du trivs här, har kommit till ro efter en omtumlande tid i vårdapparaten. Du känner trygghet här, du har ett fint rum, sällskap och personalen vet vad du behöver trots att du vissa dagar har svårt att uttrycka dig.
Ert gemensamma vardagsrum utstrålar varm hemkänsla, blandade möbler, vitrinskåp med fint gammalt porslin, några udda kuddar och en pläd att dra om sig. Ett överdimensionerat Fiaspel i trä för darriga händer, knubbiga vita ljus brinner utan eld men med batteri, krulliga lila tulpaner som är färdiga, sockerkaka med mycket choklad i och några DN på soffbordet. Kaffe vankas.
K-E i sin blanka kuddjacka kommer in från en av alla sina eviga promenader, han verkar tycka mer om att vara utomhus än inne. K säger: "I dag har vi haft gympa, sittgympa med J, det var jättebra!" A kommer glidande med sin rullator, han har med sig en rödrandig anteckningsbok som minner om spänstigare dagar fyllda av stövlar i mossa och fågelskådning. L säger: "I går var det en flicka med två musiker här som sjöng och spelade, det var så bra!" B säger: "Ja, vi kan inte ha det bättre än vi har det här."
På fönsterbrädan tråg med diminutiva tomatplantor som sträcker sig mot vårsolen och i taket dinglar några slappa gulröda serpentiner från det senaste kalaset. Du har det fint här pappa.
Kaffet är urdrucket men samtalet fortsätter, någon drar en anekdot och ni skrattar allihop, utom en som inte hört ordentligt så historien får tas en vända till. Så kommer plötsligt frågan som numera alltid dyker upp: "Har dom beslutat nu att vi måste flytta?"