Det är påsk och jag vill utmana dig att stiga in i berättelsen. Långfredagens story om Jesus på korset. Tänk om du varit med när det hände! Vem hade du varit då?

Kanske Simon, mannen som råkade hamna på fel plats vid fel tidpunkt och tvingades bära korset när Jesus inte orkade själv? Han fick korset som en påtvingad börda.

Kanske någon av dem som verkställde domen, gjorde vad de måste, sin plikt, men behövde lägga sig till med bödelns förakt för att uthärda sitt jobb?

Kanske någon av de båda rövarna som korsfästes tillsammans med Jesus? Den som hånade, eller den som bad Jesus om en tanke: Tänk på mig!

Kanske en av de ansiktslösa i folkmassan, som kanske ropat "Hosianna" för bara några dagar sedan, eller "korsfäst" innan domen föll? 

Kanske en av de religiösa ledarna, som upplevde sig hotade av att Jesus kunde tala till folket så att de lyssnade på riktigt? Som sa till varandra: "Nu får han hjälpa sig själv, om han har med Gud att göra."

Kanske officeren som oväntat berördes av Jesu ord om förlåtelse, på korset, och sättet han dog på? Som till sin egen förvåning bekände: Den mannen måste ha varit Guds son.

Kanske någon av kvinnorna som följt och tjänat Jesus troget och nu hade modet att stå kvar vid korset trots sin stora sorg?

Kanske hans egen mor eller den älskade lärjungen? Hon som bar honom till livet och han som upplevde broderskärleken med Jesus så påtagligt. Dem han ber att ta hand om varandra som mor och son, en ny relation som skapas vid korset.

Eller är vi kanske som de andra lärjungarna? Som håller sig på behörigt avstånd, för att inte synas, rädda, förvirrade, besvikna. När den de satt allt sitt hopp till, möter döden, minns de i stunden inget av det han i förväg berättat för dem om vad som måste ske.

Vem av alla dem som fanns kring Jesus på korset, hade du eller jag varit? Vad hade vi gjort, eller om vi flyttar frågan ännu närmare oss själva: Vad gör vi med Jesus på korset här och nu? Vi kan ju vända på frågan också: Vad gör Jesus på korset, med oss? 

Jag bara undrar…