Nu är julen här, med allt vad det innebär av förväntan och traditioner. Jag vill bjuda in dig i den berättelse som är själva orsaken till vårt firande. Natten när Gud blir människa i Betlehem.
Tänk om du varit med när det hände! Vem hade du varit då?
Kanske värdshusvärden, som inte alls har något rum att erbjuda, annat än nödtorftigt tak över huvudet och vindskydd hos djuren i stallet. Den som hade plats för Jesus, men inte för nära inpå utan på lite lagom distans.
Kanske herdarna, som utan att ha frågat efter det, fick oväntad vägledning fram till stallet och det nyfödda barnet. De begav sig genast dit, de såg, trodde och tillbad. De som inte själva sökt men med hjälp från högre ort ändå hittat fram och med skorrande röster stämmer in i änglarnas sång.
Kanske de vise männen, som aktivt spanade efter tecken i skyn, gav sig ut på resa i det okända och följde stjärnan ända fram, för att ge sina kungliga gåvor. De som ställde frågorna, sökte svaren och inte nöjde sig med mindre än att nå ända fram till sanningen.
Kanske Josef, som tvivlade på kärleken, men fick ett uppdrag att troget bära ansvaret för sin familj, Maria och hennes son. Den som lever ett högst vanligt liv, men genom någon annan får komma nära och lära känna barnet.
Kanske Maria, som utan att riktigt förstå, ändå modigt säger ja, och blir den som bokstavligen får bära Jesus till världen, som förundras över allt som sker kring honom och bevarar det i sitt hjärta. Den som genom ord och handling också bär tro, hopp och kärlek till människor i den här världen i dag.
Så vem vill du vara vid krubban? Den som på lagom distans spanar in om tron alls är en möjlighet? Den som fått tron som en gåva, högst oväntat, eller som den naturligaste sak i världen? Den som sökt länge och gått långa omvägar, för att till slut finna fram och ge av det du har? Den som kommit nära genom relationen till andra i din närhet, som levt trons liv före dig? Den som vill vara med och i dag bära goda nyheter till en sargad värld som behöver ett förnyat hopp och en handlingskraftig tro som litar på att ”Ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det”?