Politisk käbbel och tvister förefaller vara en anledning till att åtgärder för att komma till rätta med problemet mer rekryteringen till gängen försenas. Socialdemokraterna upprepar ständigt att regeringen och Sverigedemokraterna inte tar sig an problemet så som de anser. Skapa insatser för de unga för att på så sätt hindra rekryteringen av unga anser socialdemokraterna. Man får intrycket av att både oppositionen och regeringen önskar sätta agendan för att lösa problemet med det allt vanligare dödandet i gängen. Varför inte slänga partipolitiken över bord och sätta en gemensam agenda annars riskerar landet att ingenting blir gjort eller att varje steg ska debatteras ilsket och försena åtgärder ytterligare. 

Jag är övertygad om att det ute i samhället diskuteras olika förslag till lösningar och att det finns förslag från många oroliga människor, föräldrar, syskon till vad som fattas när det gäller myndigheternas beteende och ansvar. 

I dag finns enbart i vår stad fler oroliga områden och var finns de ansvariga för stöd och hjälp till dem som behöver den och är man för det första medveten om hur problemen ser ut? Känner man till hur barnen på lekplatserna, på förskolor, i skolorna, i trappuppgångar, i hemmen mår? Känner man till de olika grupperna av barn och hur de mår, deras eventuella bekymmer och önskning?

Knappast, polisen visar sig ibland, när jag besöker Nyfors ibland kan jag se polisbilar köra genom området, ibland stoppar de någon som tveksamt låter sig identifieras. Jag ser inte en polis tala med en innevånare, ser ingen polis som ler eller försöker närma sig någon som jag tänker mig en kvarterspolis kan göra. Möjligen rör sig en civil polis i området på kvällen men i vilket syfte? Kan man tänka sig att såväl poliser som socialarbetare skulle kunna befinna sig på plats vid olika tillfällen. På dagen för att lära känna barn, vuxna och föräldrar, komma dem närma, visa att de önskar lära känna och hjälpa, inte enbart uppträda auktoritärt. Har själv mött poliser med behov av makt som uppträder provokativt, detta förbättrar inte möjligheten att skapa goda relationer. 

Placera ett antal poliser och socialsekreterare i en lokal ute i en bostadsområdena och ge dem resurser och de förutsättningar de behöver. Låt dem sedan skapa relationer till befolkningen så att de förhoppningsvis kommer närmare dem. Börja med barn och ungdomar. Detta är ett alternativ till ständiga utryckningar.

Naivt, men vad är alternativet, hur ska agendan se ut?

Medborgaren