Att "prata om vädret" brukar syfta på ett ytligt samtal med exempelvis en bordsgranne som man inte känner men ändå måste säga några ord till. Men nu är det nog dags att lägga in något mer – och allvarligare – i begreppet.
I en och samma tidning läste jag häromdagen om förödande bränder i Kalifornien och regnkaos (!) i Saudiarabien. Det stod också att extremväder och klimatrelaterade händelser i Europa orsakat förluster på nästan 500 miljarder euro sedan 1980.
I en annan notis stod det att väderkatastrofer världen runt kostat omkring 3 500 miljarder kronor förra året, men att bara 140 miljarder av dessa förluster kunnat ersättas genom försäkringar. Försäkringsbolagen har också, även i Sverige, länge varnat för att det kan bli mycket dyrt eller omöjligt att försäkra byggnader i vissa områden.
Väder och klimat är nu inte samma sak. Klimatet är långsiktigt medan vädret är kortsiktigt, och det kan inte alltid bevisas att en viss väderhändelse hänger samman med det förändrade klimatet. Men det spelar mindre roll: allmänt sett råder ju ingen tvekan om att den globala uppvärmningen orsakar fler stormar, skyfall, översvämningar och så vidare.
De exakta detaljerna kan också göra detsamma för den som står där till fotknölarna i vattnet i vardagsrummet, eller just fått en nedblåst gren i huvudet, eller sett sin favoritstrand spolas bort i en storm.
Varför är vi då så långsamma med att reagera? Många i Sverige säger att de oroas av klimatkrisen. Ändå fortsätter de flesta att köra bil, flyga och konsumera ungefär som förut.
Oförmågan att reagera kan ha olika skäl. Man sticker huvudet i sanden för att man hoppas att någon annan ska lösa problemet, eller för det är för otäckt att ens tänka på. Eller så vet man att man borde uppnå en mer hållbar livsstil, men inte hur det ska gå till.
Då är ett tips att söka stöd hos andra som vill gå i samma riktning, och som man kan hitta genom att ta upp sin oro för klimatförändringarnas följder i olika samtal. Kort sagt – genom att prata om vädret!