Med anledning av tidningens rapportering om förmånerna som tas bort för kommunanställda i Eskilstuna.
Marie Svensson (S) menar att beslutet att ta bort vår arbetstidsförkortning handlar om rättvisa. Men jag undrar – rättvisa för vem? Hon talar om att skapa lika villkor mellan olika yrkesgrupper i kommunen, men förbiser den största orättvisan av alla: att vi som arbetar i förskolan inte ens har möjligheten att ta en paus under arbetsdagen, än mindre en friskvårdstimme.
Att jämföra oss med yrkesgrupper som kan ta ett möte hemifrån eller flexa sin arbetstid är orimligt. Vi arbetar hela dagen med barn som kräver vår fulla närvaro. Vi kan inte lämna rummet för att gå på en friskvårdstimme eller sätta oss med en kopp kaffe för att andas ut efter en tuff situation. När exakt ska vi få tid att använda den friskvård vi nu erbjuds i stället för arbetstidsförkortningen?
Beslutet att ta bort vår arbetstidsförkortning är inte bara orättvist – det är en direkt försämring av våra arbetsvillkor. Att få två timmar kortare arbetsvecka under sommaren eller rätt till kompensationsledighet vid klämdagar har varit en liten, men viktig, möjlighet till återhämtning. Nu tas det bort utan att vi får något i gengäld som faktiskt fungerar i vår verklighet.
Om kommunen verkligen vill vara en attraktiv arbetsgivare, måste man börja lyssna på oss som står mitt i verksamheten. Vi ser redan hur förskolan dräneras på personal, hur arbetsbelastningen ökar och hur det blir allt svårare att upprätthålla kvaliteten i verksamheten. I stället för att ta bort en av de få förmåner vi har borde man fråga sig: hur kan vi göra förskolan till en bättre arbetsplats?
Friskvårdsbidrag och andra förmåner låter bra på pappret, men vi behöver mer än fina ord – vi behöver faktiska möjligheter till återhämtning. Vill ni verkligen skapa rättvisa, börja med att erkänna att alla yrken inte fungerar likadant. Vi i förskolan behöver stöd, inte ytterligare försämringar.