Svar till repliken "Medarbetare bör följa fullmäktiges beslut" publicerad 4/11.

Vi möter dagligen människor i vår kommun som saknar egen bostad och som vänder sig till socialförvaltningen för att söka stöd. En bostad är en grundläggande rättighet och kommunen har via Kommunfastigheter AB möjlighet att tillhandahålla bostäder, vilket däremot socialförvaltningen inte har. De styrande i kommunen vill dock sälja en del av dessa samt bestämma var människor som har försörjningsstöd får bo. Ytterligare föreslås att de som har en för hög hyra och uppbär försörjningsstöd måste flytta till en billigare bostad. Ett förslag som i grunden är rimligt, men hur ska det ens vara möjligt? Tomma och billiga lägenheter saknas och det är svårt att få bostad överhuvudtaget när man uppbär försörjningsstöd. Om kommunen dessutom hindrar dem med försörjningsstöd att teckna hyreskontrakt i områden där hyrorna eventuellt är lägre kan ett Moment 22 uppstå. Vi lägger ner mycket tid på att hantera problem runt bostadslösheten, men att vi utifråndetta inte skulle utföra våra arbetsuppgifter bestrider vi helt. Att ifrågasätta och kritisera förslag eller beslut i kommunen som vi ser kan ge negativa konsekvenser är inte detsamma som att vi inte följer de beslut som finns. Om vi skulle ha brustit i detta hade vi i första hand fått veta det av våra närmaste eller högsta chefer, kanske hade t.o.m IVO påtalat detta. Något sådant har inte skett så vad menar ni med att det ”vore önskvärt om alla medarbetare följde fullmäktiges demokratiskt fattade beslut och såg att vi är en del av samma kommun”? Vi är en del av vår kommun, vi jobbar för och med den och med de människor som bor här i vår kommun.