De mycket höga vattennivåerna i sjöar och extremt kraftiga flöden i vattendragen, gör att det finns en allmän oro för fortsatt stigande vattennivåer och översvämningrisker.
Normalt sett skulle det vid denna tid på året vara minusgrader och en stor del av nederbörden borde ha bundits i form av snö och is i väntan på vårens värme för att sedan försvinna med vårfloden eller avdunsta. Hösten har däremot varit väldigt nederbördsrik och den har kommit i form av regn.
Detta har fått till följd att marken har blivit mättad så vattnet inte har någonstans att ta vägen utom direkt till diken, bäckar och andra vattendrag. Enorma mängder vatten transporteras just nu därför på våra vattenvägar och ut i sjöarna. De höga vattennivåerna gör också att vatten som är på väg ut i sjöarna, bromsas upp och orsakar ännu högre nivåer uppströms i vattendragen.
I nuläget ser dock prognosen ut som så, att nivåerna sjunker sakta, och om det inte faller några större mängder regn, kommer att fortsätta göra så. Naturen behöver lite tid på sig att korrigera såhär stora avvikelser. Det positiva är ändå att grundvattennivåerna stiger och magasinen fylls på, vilket var välbehövligt efter tre torrår på raken.
Tyvärr låter vi statistik från mer än hundra år tillbaka i tiden tala om för oss vad ett ”normalvattenstånd” är. Vi bygger våra hus nära strandlinjen, konstruerar vattendomar, skriver olika styrande dokument och gör otaliga andra beräkningar utifrån det särskilda normalvärdet.
Sedan låser vi fast oss i dessa siffror och upprörs när de inte stämmer då källaren översvämmas eller att sjökortet inte visade grundet jag nyss körde på. Man rasar över minsta avvikelse. Någon måste vara ansvarig! Klimatförändringarna gör att ingenting är att anses som ”normalt” längre.
Det är kanske dags att börja se vad som kan vara bästa, samt sämsta, tänkbara scenario och anpassa oss att verka inom det spannet istället. Naturen tar inte hänsyn till människans önskemål, naturen kan vara lika hänsynslös som vacker och vi människor har bara att förhålla oss därtill.