Jag har jobbat snart 30 år som undersköterska på ett äldreboende. Jag har älskat att gå till mitt jobb men gör det inte längre. Vi sliter ihjäl oss! Vi får bara mer och mer att göra och ofta går vi underbemannade. Kontentan av detta har blivit att folk säger upp sig och börjar jobba med annat.
Att vara undersköterska i äldreomsorgen är inte attraktivt längre. Det är få sökande och det är många vikarier som är duktiga med omvårdnaden men har ingen som helst kompetens utöver. Vi ordinarie personal får då jobba för två – ge medicin, insulin, såromläggning, sondmatning, nässond etcetera. Stresspunkten är nådd!
Varför vill inte fler jobba i äldrevården? Jo, lönen är under all kritik. Vi är inte bara uskor, vi är allt-i-allo. Vi är städerskor, psykologer, terapeuter, omvårdnadspersonal till anhöriga, taxi och läkar-/tandvårdsbeställare, specialister på lyhördhet etcetera.
Vissa dagar, och då är dom många, så hinner man inte sätta sig ner förutom dina 30 minuter som man har rätt till, och den rasten förskjuts väldigt ofta.
Alla boenden har rätten till utevistelse och aktiviteter, men snälla – hur ska vi hinna?
Till alla politiker vill jag säga: Dom som går på A-kassa, låt dom göra rätt för pengarna! Sätt dom i vården och ge våra gamla en guldkant på deras tillvaro som vi uskor vill ge men inte hinner. Ge dom alla promenader, spela spel etcetera.
Vi uskor sliter ihjäl oss! Och personligen skriker efter hjälp och högre lön.