Svar på insändaren "Sluta åldersdiskriminera katter!".
Tack Anette, som lyfter viktigt ämne om djurskydd och etik.
År 2017 sökte Agnes, en treårig katt som inte hittat hem, ett nytt hem där hon kunde få all kärlek för sig själv. Kattjourens inlägg nämnde inte att hon eventuellt behövde amputera sin vänstra framtass, vilket sambon informerades om när vi visade intresse för att adoptera henne. Detta säkert på grund av att chansen att någon skulle visa intresse för den snälla svartvita bondkatten Agnes hade minskat avsevärt.
Vår andra katt, Kenshin, uppfyllde inte våra förväntningar när vi två år senare ville adoptera ytterligare en kattunge. För när vi kom fram till beslutet att ta oss an en katt till, då Agnes verkade behöva en ny familjemedlem i kattformat, hoppades vi mest på att hon skulle acceptera en ny katt och att denne skulle trivas hos oss!
Under 2019 ratades katten Gargamel, bara några veckor gammal, av en kvinna som besökte honom i stödhemmet. Han hade inte varit gosig nog mot den för honom främmande människan. Innan var hans öde att avrättas av kommunen inträngd på en bakgård tillsammans med sin familj, vilket inte är en hållbar lösning på Sveriges största djurskyddsproblem, hemlösa katter.
Kenshin, tidigare känd som Gargamel, har varit ett fantastiskt tillskott till vår familj i snart fem år. Han visade sig vara just den charmiga lilla busunge med ett hjärta av guld som kattföreningen ”Hemlösa Katter Helsingborg/Skåne” påstod.
Förutom åldersdiskriminering och preferens för billiga buskavlade katter eller dyra raskatter med stamtavlor undviker många människor att adoptera svarta katter och katter med speciella behov eller egenskaper på grund av fördomar. Människor kan nämligen ha de mest förutfattade meningar och konstiga krav kring katters beteende. Det blir nog lätt så när kattens perspektiv inte är i fokus!
Oavsett hur en ser på katter är det viktigt att förstå att de är unika individer med egna behov och personligheter. Om en har svårt att ta till sig detta kan en skaffa mjukisdjur eller robotkatt istället. Katter må vara mjuka och gosiga ”pälsbollar”, men vi behöver bli fler som förstår att en katt ska en inte införskaffas lättvindigt, då de lever i genomsnitt 12-15 år.
Vi som valt att leva med pälsbollar gör väl detta utav kärlek och omsorg för katter i nöd. För vad är annars poängen att skaffa katt (avla fram fler är förödande) om vi inte samtidigt förändrar hela världen för katter i alla dess former, åldrar och personligheter?