Tänk er att all el skulle slås ut. Inte några timmar, utan i flera månader. Och att ingen internetuppkoppling kommer fungera. Kylar och frysar fungerar inte heller och butikerna får inga varor och kan inte ta betalt. Alla våra elbilar står där de står.
Hur många av oss kommer klara av det?
Tänk er tanken att hela bostadsområdet får samla ved för att gemensamt kunna laga mat över öppen eld, det enda som fungerar.
De som äger en häst som går att köra är de enda som kan transportera saker. Bensin och diesel kommer vi inte åt, då allt är datastyrt och kräver el som inte finns.
Tänk er bostadsområdet som får börja odla potatis och grödor vi kan äta, inte bara till oss själva utan att vi måste dela med oss. Då kommer vi få se hur stort jaget och egot egentligen är.
Tänk er att hela gården bygger hönshus för att få ägg och kaninburar för att få mer mat. Mitt inne i staden. Alla grönområden måste odlas och vi måste spara till utsäde, samla frön, potatis... Vi måste samla mat till djuren och vi får äta det som finns. Vi får använda handverktyg, inga bekväma elverktyg.
Hur löser vi att få värme i våra bostäder utan att riskera att bränna ner dem? Många av våra måste prylar fungerar inte, vi kan inte ringa för det finns inget internet och vi har tagit ner telefonledningarna. Vi kommer få lägga det mesta av vår tid på att ordna mat och värme.
Hur många kommer kunna tänka sig att ge sig ut på landet och jobba för mat och husrum på en gård? Gårdarnas enorma maskiner fungerar inte, så allt får skötas med handkraft.
Om detta händer, hur lång tid tar det för banker och affärer att ställa om så personer och företag kan hämta och lämna in kontanter?
Kan vi tänka oss jobba utan att veta när vi kan få betalt så länge vi får mat på bordet och värme i bostaden?
Tänk er att mänskligheten får gå tillbaka till det vi hade i slutet av 1800-talet för att överleva.
Vilka klarar det?