Till helgen gör Eskilstuna United seriepremiär. Inte i damallsvenskan mot Hammarby som i fjol, utan i Elitettan mot Mallbacken från Sunne.
Ser att i stort sett hela styrelsen överraskande valdes om – trots att den ligger bakom en av de största ekonomiska skandalerna i svensk (dam)fotboll. Den förnäma damklubben har raserats genom huvudlösa satsningar, höga löner som kostat miljoner och som till slut kostade en plats i damallsvenskan. De har svikit en spelartrupp som satsat allt för sin klubb. Tränat i ur och skur, kämpat och slitit.
Vad var det värt?
Ingen av de bättre spelarna ville stanna och hjälpa den klubb som svikit dem så in i själen. Slagit sönder sociala nätverk som spelare byggt upp under åren i Eskilstuna. Tänker på alla duktiga ledare som ägnat tusentals frivilliga timmar till att bygga upp föreningen till Sverigetopp sedan starten 2002. Vad är deras arbete värt?
Läser en i styrelsens kommentar om framtiden: ”Jag tror att det handlar mycket om att vara noggranna i det vi gör och värdera saker utifrån flera olika perspektiv. Vi har ju gjort efter bästa förmåga men nu har vi dragit ytterligare lärdomar som vi kan ha med oss in i det här och då får vi se att vi behöver bli ännu bättre på att göra rätt saker i rätt ordning.”
Allt är glömt – allt är förlåtet!
Det kommer att krävas ett hårt arbete av United för att komma tillbaka i eliten. Men vem vill spela i klubben, med i stort sett samma styrelse, där pengarna försvann med nedflyttning som följd?