Jag vet inte ens var jag ska börja i denna minst sagt absurda situation min arbetsplats befinner sig i just nu. Rinmangymnasiet, liksom övriga skolor inom kommunen, bedrivs i ett kärvt ekonomiskt läge. Detta kärva läge har delvis kommunen själv bidragit till genom ökade utgifter på varje skolenhet för centralisering, nu senast kostorganisationen. 

Detta är så mycket större än denna lilla "kaffekassa" (i detta fall parkeringskassa) med slantar. Slantarna är medarbetarnas egna och inget har tagits från elevernas skolpeng. Det var ett sätt att smidigt lösa ett konkret problem. Dessutom användes pengarna för personal- och- elevvårdande aktiviteter, något som den bistra kommunala ekonomin inte erbjudit oss alls. 

Skulle man börja lyfta på stenarna på varje kommunal arbetsplats, inte minst på förvaltningarna så finns det med säkerhet en och annan ”trevlighet” som hamnat utanför bokföringen. Våra rektorer är av många med mig genuint uppskattade. Så ser det tyvärr inte alltid ut inom skolvärlden. Dessa rektorer borde deras överordnade vara rädda om.

 Vi ser snarare att det kommunledningen valt att göra – att plocka ut dessa chefer ur verksamheten - är en mycket större skada för verksamheten med bland annat inställda elevvårdsmöten och medarbetarsamtal som följd. Den tillförordnade rektorn i detta "stabsläge" kommer med säkerhet göra sitt bästa, men risken är att det blir svårt att gå in i redan pågående elev- och personalnära processer. Vad händer om kommunen nu på grund av. ”stabsläget” brister i dessa viktiga processer och då strider mot bland annat Skollag och MBL? Det är inte en rimligt.