Ur arkivet

För drygt ett och ett halvt år sedan revs Eskilstunas anrika sporthall som när den byggdes väckte uppmärksamhet för sin moderna arkitektur och anpassade lokaler. Men resan till en ny idrottshall hade varit lång. Redan på 1930-talet började diskussionerna om att staden behövde en ny idrottsanläggning. Då var placeringen tänkt vid Tegelbruksgatan i Nyfors men planerna ändrades vartefter åren gick.

Den 25 januari 1955 fanns en artikel i Eskilstuna-Kuriren om idrottshallens bakgrund. Bygget hade börjat tre år tidigare och under åren skrevs många kritiska artiklar. Det var om ritningar som kommit på villovägar, budget som hade överskridits och värmesystem som inte fungerade. Dessutom förekom en intendent som anställdes för att ha koll på bygget men som efter bara kort tid packade sina väskor och drog. En ny intendent anställdes och han blev kvar trots att det även mot honom fanns kritik. Han hade enligt texten: "varit på vådligt brottaräventyr i österled".

Hallen byggdes för att rymma 15 olika idrotter: badminton, basket, bordtennis, bowling, boxning, bågskytte, fotboll, friidrott, fäktning, gymnastik, handboll, korthålsskytte, tennis och tyngdlyftning. Byggnadens vackraste lokal, enligt reportern, var lilla hallen på övervåningen: "En utsökt skapelse med läckra tegelväggar på långsidorna och glas, bara glas efter kortsidorna. Glaset är stabilt och någon risk för splitter finns inte. Det är nämligen av den sorten att man kan köra med en lastbil på den om det skulle behövas."

Fredagen den 11 mars pågick slutspurten för att få allt klart inför invigningen nästa dag. En bild visar hur två män in i det sista syr på draperier som ska skydda mot handbollar och texten berättar om målarburkar som står överallt. Entréns väggar får sin sista strykning och på golvet väntar en golvbonare på att det sista skräpet ska tvättas bort.

På måndagen den 14 mars var invigningen över och i Eskilstuna-Kuriren kunde man läsa om hur lyckad den hade varit på lördagen. Prins Bertil höll invigningtalet och sa bland annat att han var överväldigad av den stilfulla anläggningen. Uppvisningsprogrammet med de tolv aktiv hallidrotterna "klaffade perfekt" men så hade de också övat fjorton gånger.

Sporthallens byggherre Mauritz Larsson säger i en kommentar under artiklarna att han hoppas att huset kommer att stå kvar i hundratals år. 

Fotnot: Artikeln har skrivits i samarbete med Eskilskällan.