Att begå ett brott, att ta ansvar för det och be om ursäkt. Sedan är det klart. Eller?
Det som uppmärksammats på det nya året är tjuvfiske efter den rödlistade, utrotningshotade atlantiska ålen. Enligt tjuvfiskarens egna inlägg på sociala medier har olagligheterna pågått under många år, en tradition värd att hylla enligt personen själv.
Det finns flera aspekter på tjuvfiske. Att åka till en sjö och utan att ha fått löfte eller ha löst fiskekort och sedan dra upp några abborrar är förstås brottsligt. Ännu värre är det att beskatta en redan utrotningshotad art.
Författaren Patrik Svensson har i sin bok Ålevangeliet berättat om ålens hemligheter. I en tv-intervju jämför han olagligt fiske efter ål med att skjuta fredade noshörningar i Afrika. En bra jämförelse, enligt mig.
Jag minns de fantastiska sommarmorgnarna när jag och svågern gick upp i gryningen för att vittja våra 50 krokar, som vi agnat kvällen före, för att kolla om vi fått någon ål. På långt håll kändes det speciella draget i linan om det längre fram satt en ål. Det var speciellt.
Men 2007 kom en ny lag, som på ett sätt var konstig. Anledningen var att ålbeståndet beräknades ha minskat med 97 procent. Lagen innebar att det blev förbjudet för mig och andra privatpersoner att fiska ål. Helt okej att sätta stopp för privatpersoner. Därefter blev det inget ålfiske hos oss, trots eget fiskevatten i Östersjön.
De yrkesfiskare som tidigare fiskat och registrerat yrkesinkomst av ål fick fortsätta.
Den underliga delen i nya lagen var att de som yrkesmässigt bara haft en mindre inkomst av ålen inte fick någon kvot alls. Jag kände en skärgårdsbonde som levde på sitt lilla jordbruk med bland annat jordgubbar och fiske. Sommartid puttrade han runt i sin båt och till seglare och annat båtfolk som angjort vid klippor i skärgården. Till dem sålde han frukt, jordgubbar, fisk och även rökt ål. En blandinkomst på bästa sätt. Fast i nya lagen räknades han som amatör och förlorade sin rätt att fiska ål, trots att även han hade eget fiskevatten.
Den fritidsfiskare som, trots lagens tydliga gränser, ändå fortsätter fiska ål gör sig inte bara skyldig till utarmning av en rödlistad art. Han stjäl också en del av brödfödan från de yrkesfiskare som har licens och sin fulla rätt att ha ålfiske som sin årslön.
Enligt mig räcker det inte att bara betala sina böter och sedan ångra sig. För hur många lagbrott ska ”ånger” vara tillräckligt för att få förlåtelse? Finns det en lista på det?