Kära kommunfullmäktige,

Sedan ca två veckor tillbaka har jag likt många andra i vår stad haft en stor klump i magen och svårt att sova på nätterna. 

Det var efter jag läste artikelserien i Dagens Arbete om Seniors utsläpp som känslan av skräck och maktlöshet infann sig. Jag är bara en simpel två barnsmamma med villa, vovve och Volvo. Jag har inte 2,6 miljarder att investera i kommunen men jag har valt att investera min framtid här med min familj vilket för mig är värt mer än några pengar i världen. 

På kvällarna tittar jag på mina barn och undrar hur det ska bli, min son älskar att vara ute i naturen – kommer jag våga låta honom vara ute i naturen, kommer vi våga plocka blåbär i skogen och äta jordgubbar från trädgården? Kommer vi våga svalka oss med ett bad på en sommaren eller kommer gasen också finnas i badvattnet? 

Frågorna är många men svaren väldigt få, förtroendet för svenska myndigheter har för mig alltid varit stort men den senaste tiden har det grusats helt. Jag förstår att miljön vi lever i i dag inte heller är hållbar för framtiden, men är det verkligen rätt väg att gå att släppa ut andra dödliga gifter i naturen där våra barn ska växa upp? 

Att sitta lugnt i båten känns svårt när vattnet redan når upp till halsen. Ni som ändå har möjligheten att påverka besluten – gör rätt val!