Iryna från Ukraina är brottsoffret som förlorade ett av sina ben vid terrorattacken på Drottninggatan i Stockholm 7 april 2017. Hon ansöker om att få stanna i Sverige, men saknar skyddsskäl och hennes ansökningar avslås. Hon vänder sig till regeringen om nåd, och jurister prövar ärendet. Regeringen beslutar att inte ta upp frågan till beslut. Före 2 augusti skall Iryna och hennes dotter Sofia vara ute ur vårt land.
Detta brev handlar om sådana märkliga ting, som kan vara svåra att förutse. Extraordinära händelser kan kräva extraordinär hantering. Sverige ansågs till exempel 2015 på ett överrumplande sätt hamna i en sådan situation, då den ”alltför stora volymen inströmmande invandrare överskred det svenska mottagningssystemets kapacitetsnivå” (regeringscitat.) Därför togs av regering och riksdag snabba beslut. Irynas och Sofias ärende gäller visserligen bara två personer, inte tiotusentals. Men varje människa är väl viktig?
Vi måste hantera det oväntade med både hjärta och hjärna. Hur extraordinärt måste det extraordinära vara? Var går gränsen? I Irynas fall noterar Migrationsverket att hennes situation ”inte framstår som särskilt allvarlig”.
Gustav VI Adolf var vår kung fram till sin död 1973. ”Plikten framför allt” var hans valspråk. Han undertecknade sina dokument ”Vi Gustav VI Adolf, kung av Guds nåde, gör veterligt att ….”. Ja, våra samhällssystem har gudomliga rötter. Idag diskuterar vi ”svenska värderingar”. Passar Irynas och Sofias belägenhet in där? Kan Sverige ha ett moraliskt ansvar gentemot offer för bestående skador i terrorhandlingar på svenskt territorium och därmed tillförsäkra Iryna långsiktig svensk sjukvård istället för att överlåta detta ansvar åt annan stat?
Måste en regering vara ängslig för att göra något ovanligt? Justitieministern hävdar då att vi med automatik får handlägga tiotusen ansökningar från andra som vill stanna här. Får en regering våga vara modig och ta ansvar för dess konsekvenser? Eller måste den odla sin räddhåga och sitta kvar i det trygga hörnet? (1 Joh 4:18).
Med hälsning och tillönskan om Guds starka, både rättrådiga och barmhärtiga välsignelse över er och ert Gudagivna uppdrag!