Alla polisstuderande har inte det som yrket kräver

Tomas Löfberg, aspirantansvarig i polisområde Södermanland, besvarar en tidigare insändare om att underkända aspiranter borde få en andra chans. Poliserna på bilden har ingenting med texten att göra.

Tomas Löfberg, aspirantansvarig i polisområde Södermanland, besvarar en tidigare insändare om att underkända aspiranter borde få en andra chans. Poliserna på bilden har ingenting med texten att göra.

Foto: Christine Olsson (TT)

Insändarsvar2025-02-12 20:03
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Svar på tidigare publicerade insändaren "Polisen slänger bort sina egna resurser".

Insändarskribenten är kritisk till att Polismyndigheten inte godkänner polisaspiranter som inte uppnår kompetens under sin aspirantutbildning. 

Insändaren har rätt i att Polismyndigheten behöver fler poliser och därför försöker vi rekrytera fler till polisutbildningen. Innan en sökande kan bli antagen till polisutbildningen genomförs ett antal tester på Plikt- och prövningsverket, PPV, ungefär som vid en mönstring till värnplikten. Om man klarar av dessa tester och har högskolebehörighet så är man behörig att söka till polisutbildningen. Man kan säga att prövningen på PPV är en "första gallring".

Utbildningen på polisprogrammet är fyra terminer, företrädesvis teoretiska studier men det finns även inslag av praktiska övningar. När studenten är godkänd i alla moment så kommer man ut till ett polisområde och där ska man genomföra sin aspirantutbildning på sex månader, den femte terminen. Den utbildningen genomförs inom olika områden som ingripandeverksamhet, brottsförebyggande verksamhet, trafik samt utredningsverksamhet. Allt sker i skarp miljö.

De områden som aspiranten ska uppnå kompetens inom är förmågor och förhållningssätt, kommunikation och samarbetsförmåga, ingripandeverksamhet, brottsförebyggande arbete, polisiär bilkörning och trafiksäkerhet, samt utredning och lagföring. Varje område innehåller ett antal olika underområden. Aspiranten ska även uppfylla kravprofilen för en nyutbildad polis.

Aspiranten har en handledare under hela sin aspirantutbildning och har med denne ett flertal handledningstillfällen. Det är även handledaren som gör den samlade bedömningen huruvida aspiranten uppnått kompetens inom de tidigare nämnda områden. I de fall där det bedöms som att aspiranten inte ser ut att nå kompetens, gör handledaren tillsammans med aspiranten även handlingsplaner, där aspiranten ska få möjlighet till extra stöd eller träning.

När aspiranten är ute i de olika verksamhetsområdena har den en aspirantinstruktör vars uppgift är att vägleda aspiranten in i yrkesrollen. Att omsätta teoretiska kunskaper till praktisk tillämpning är ett av huvudmålen. Instruktören ska även få aspiranten att reflektera över lagstiftning och olika handlingsalternativ. Eftersom aspirantutbildningen är en del av polisutbildningen har instruktören även som uppgift att bedöma aspirantens utveckling och kompetens. Aspirantens roll under utbildningen är att ta ansvar för sitt eget lärande, reflektera över olika situationer och våga pröva sina teoretiska kunskaper i skarpa situationer under instruktörens överinseende.

De allra flesta aspiranter blir godkända efter sin aspirantutbildning men ett fåtal blir tyvärr inte det. Det finns två alternativ om en aspirant inte blir godkänd: att ge aspiranten en förlängning på sin aspirantutbildning, eller att underkänna utan förlängning. Förutsättningarna för en förlängd aspirantutbildning är att Polismyndigheten bedömer att det finns en positiv utvecklingskurva hos aspiranten, finns inte den så kan Polismyndigheten inte besluta om en förlängning.

De aspiranter som blir underkända blir oftast det på området förmågor och förhållningssätt, och det är underområdena engagemang, initiativförmåga, handlingskraft, problemlösningsförmåga och flexibilitet, arbetskapacitet och kvalitet, mental förberedelse, yrkesetik och föredömlighet samt självskattningsförmåga och lyhördhet. Praktiska färdigheter är lättare att träna upp.

Bara för att en polisstuderande klarat av den teoretiska utbildningen betyder inte det att man har de förmågor som krävs för yrket. För de som blir underkända kan det vara en smärtsam upplevelse att upptäcka att man inte har det som yrket kräver. 

I en underkännandeprocess är det flera instruktörers bedömningar som ligger till grund för beslutet, ett flertal samtal med handledare och aspirantansvarig genomförs med syfte att ge aspiranten en möjlighet att lyckas.

Bedömningsunderlagen är nationella och utbildningen av instruktörer är nationell. Det betyder att alla polisområden bedömer efter samma normer.

Polisyrket är komplext, framförallt i yttre tjänst. Aspiranten kan mycket väl vara kompetent gällande teoretisk kunskap men sakna en eller flera förmågor som Polismyndigheten och yrkesrollen kräver. 

Den som är intresserad av att läsa mer om polisutbildningen kan göra det på polisen.se.