Där är det inte tillåtet att gå direkt från statens tjänst till bolag eller organisation inom samma sakområde. Fast det hindrade ju inte äventyrligheterna med Transportstyrelsens dataregister. Men det påminner om att de flesta som i statlig verksamhet fått tillgång till värdefull, känslig information inte är politiker, utan generaldirektörer eller andra ämbetsmän.
De sitter ibland på kunskap som kan orsaka ekonomisk skada för staten, risk för otillbörlig fördel för enskild person eller bolag eller en risk för att allmänhetens förtroende skadas. Dessa skaderisker räknas upp i den utredning som i vintras föreslog att en ettårig karenstid ska kunna föreskrivas för ministrar och deras statssekreterare.
Utredningen är nu remissbehandlad. Proposition till riksdagen kommer senast till våren. Det är en välgjord utredning, av den i de flesta läger betrodde Sten Heckscher (S), tidigare statssekreterare, patentverkschef, minister, rikspolischef och domare.
Förslaget är klokt nog inte generellt ettårigt yrkesförbud. Uppdrag under karenstiden ska anmälas till en särskild, av riksdagen utsedd nämnd, med både erfarna domare och tidigare statsråd och statssekreterare. Den ska avgöra frågor om ett års karenstid – eller temporär begränsning av tillåtna uppgifter. Förslaget är utformat för att både skydda rättssäkerheten och tillföra reell insikt om uppdragens innehåll. Inskränkningar i rätten att arbeta ska bara kunna ske där statsråd eller statssekreterare fått tillgång till särskild kunskap som kan medföra någon av de ovan uppräknade riskerna.
Antalet fall med karenstid kan väntas bli litet. Men förslaget tillgodoser önskemål om stramare regler som kom fram i den parlamentariska försvarsberedningen. Just till krigsmaterielindustrin har flera rollbyten skett från statliga befattningar.
Ekoredaktionen i radion gjorde i går nyhet av det man visste förut. Utredningsförslaget har tagits emot väl på olika håll i politiken. Det mer intressanta med radions inslag var den stora blinda fläcken, som så ofta finns även hos andra.
Reglerna om karantän föreslås bara för politiker – inte för ämbetsmän. Varför skulle toppchefer, generaler eller generaldirektörer, som ofta har mer kunskap av värde för ett företag, anses riskfria, medan den som blir statsråd anses misstänkt?
Blindheten finns även vad gäller mutor eller otillbörlig påverkan med partibidrag. Där blundas det vanligen för att dolda bidrag via konsultföretag kan väga tyngre som stöd eller påtryckning. Inte heller tas hänsyn till att mutrisken blir större där ärenden om stora ekonomiska värden avgörs av en eller ett fåtal personer som kan ta beslut med ett minimum av insyn. Detta gäller ytterst sällan politiker – särskilt sällan riksdagsledamöter.
Men generaldirektörerna i enrådighetsverk utan beslutande styrelse är en riskgrupp – i likhet med höga domare som tillämpar lagar som ger stort utrymme för ekonomiskt betydelsefulla men subjektivt gjorda tolkningar.
I Sten Heckschers utredning var ensidigheten beordrad i de direktiv han fick av regeringen. När enögdheten upprepas och upprepas i nyhetsrapportering och debatt, om karenstider eller mutrisker, går det inte att skylla från sig på några direktivskrivare.