Den avreglerade branschen klarar sig dessutom påfallande helskinnad genom Åsa Kullgrens apoteksmarknadsutredning, som presenterades i går.
"Kvalitet och säkerhet på apoteksmarknaden" är en rejäl lunta med 16 kapitel och åtskilliga förslag – men inget som på något sätt river upp privatiseringen av många apotek och den konkurrens som ersatte det tidigare apoteksmonopolet.
Utredaren är bekant här i länet. Åsa Kullgren, Flen, brukade det stå på valsedlarna. Hon var känd inte minst för att styra i koalition över blockgränsen – då hon var landstingsstyrelsens ordförande(S). 2015 slutade hon och blev statlig apoteksutredare.
Ett par av de mer omtalade kvalitets- och servicefrågorna lämnar hon förslag om.
En är hur snabbt det ska gå att få fram ett läkemedel som inte finns i lager när någon kliver in på ett apotek och har fått ett recept som ligger i datorn för expediering. Här har det krånglat en del, och det är kostsamt för apoteken att för säkerhets skull ha dyra men sällsynta läkemedel i lager. Dessutom har det som inte blivit sålt ibland inte gått att returnera till läkemedelsgrossisterna.
Vad ett apotek kan – och ska – göra om läkemedlet är slutsålt, eller inte funnits i de egna hyllorna, är att hänvisa till ett annat apotek där det finns – och det kan ju betyda att be kunden gå till konkurrenten. Eller också kan man be kunden att återkomma enligt något som kallas 24-timmarsregeln. Den har uppfattats vara både otydlig och försedd med luddiga undantag. Åsa Kullgrens precisering är att frågar man före klockan fyra på eftermiddagen, så är det klockan fyra nästa eftermiddag som gäller. Då ska det vara levererat och finnas att hämta ut. Det kan bli mer än 24 timmar, men det är tydligt för alla inblandade. Dessutom föreslår hon en regel om hur grossister ska behöva ta emot returer. Den bygger på bättre praxis i branschen, som görs tvingande för alla grossister.
Exemplet visar hur Åsa Kullgren sett på sitt arbete. Inga yviga slängar och inga avståndstaganden från konkurrens. Däremot praktiskt sinnelag och inriktning på service och effektivitet. Ett gott betyg till henne, så långt jag haft tillfälle att titta i boken – som i går överlämnades till statsrådet Gabriel Wikström (S).
En annan lite större fråga är kvaliteten på den rådgivning om läkemedel som kunden ska kunna få. Det centrala förslaget här är att skärpa kravet på att en farmaceut ansvarar för de olika momenten i expedieringen av ett receptbelagt läkemedel. Då begränsas vad som kan överlåtas på annan personal. En tänkbar följd är att det kan behöva fler farmaceuttjänster i vissa apoteksbutiker. Antalet försäljningsställen kan då bli något färre av personalförsörjningsskäl.
Men utgångsläget är nu gott. Konkurrensen har ökat antalet apoteksbutiker, och leverans med post efter beställning över nätet bedrivs av sex större kedjor. 99 procent av befolkningen har högst 20 minuters restid med bil till närmaste apotek. Och, skriver Åsa Kullgren, tillgängligheten till "fysiska apotek" har, i landets olika delar "antingen förbättrats eller varit i det närmaste oförändrad sedan omregleringen".
Ja, så kan det gå, med sådant som en gång retade upp mer enkelspåriga socialister.