I slutet av förra året fyllde min son 16 år och högst upp på önskelistan stod handledarkurs och körlektioner. Vi bokade tid för handledarkurs på den lokala trafikskolan, gjorde syntest hos optiker och ansökte genast om körkortstillstånd hos Transportstyrelsen. Uppriktigt och ärligt kryssade vi rutorna på formuläret som bekräftade att sonen har både diabetes typ 1 och ADHD. Någon vecka senare får vi svar att vi behöver inkomma med kompletterande läkarintyg för dessa diagnoser. Inget konstigt med det.
Jag kontaktade genast sonens läkarkontakter på diabetesmottagningen och BUP för att beställa dessa intyg. Inom någon vecka kom intyget från diabetesmottagningen hem i brevlådan, utförligt och adekvat. Sedan gick veckorna, som blev till månader, tills ett nytt brev från Transportstyrelsen dimper ner i brevlådan. Om vi inte inkommer med läkarintyg gällande ADHD-diagnosen så kan vårt ärende inte handläggas, och om intyget inte inkommer senast 29 juli så kommer synintyget- och diabetesintyget inte längre vara giltiga.
Så jag ringer BUP Eskilstuna igen. Får till svar att vi inte kan förvänta oss ett intyg från dem. Det är inte prioriterat med intygsskrivande. Det finns tydligen onlineläkare som hjälper till med körkortsintyg. Onlineläkarna hon hänvisar till visar sig ta 2000 kronor för ett intyg. De har inte tillgång till sonens journaler och har ingen som helst relation till honom eller inblick i hans diagnoshistorik. Men vi har alltså inget annat val än att boka en tid.
Så kom dagen då det var dags. Klockan 14.00 skulle vi logga in. Klockan 14.02 loggade vi ut. Då hade läkaren allt som behövdes för att skicka ett intyg. Fem frågor ställdes:
1. När fick du din diagnos?
2. Har du eller medicinerar du?
3. Är du skötsam eller har du ett kriminellt beteende?
4. Känner du dig trygg i en trafiksituation?
5. Är det något mer du vill berätta?
Fem frågor. Två minuter. Två tusen kronor.
En vecka senare dimper ett godkänt körkortstillstånd ner i brevlådan. Sju och en halv månad efter 16-års dagen.
Det är förstås rimligt att läkarintyg krävs för vissa diagnoser, men om läkarintyget inte ens ska skrivas av den behandlande läkaren så blir intyget inte något annat än rent hittepå. Och för sextonåringen som hamnar i kläm i den helt orimliga byråkratihetsen blev det månader av potentiellt övningskörande som gick upp i rök. Och de där 2000 kronorna, de hade kunnat användas till körlektioner istället, vilket en ungdom utan diagnoser kan göra med sina. Förkastligt!