Dagverksamheten Crossroads i Klosters församlingshem har varit i gång sedan januari 2016. Här kan EU-migranter ta en dusch, byta ut trasiga kläder eller skor, äta något, få stöd och råd och träna på det svenska språket.
– Det är den enda fristaden för vår målgrupp. Här kan de bli mätta för dagen, sköta sin hygien och vara sig själva, säger Therese Lekander som är anställd vid dagverksamheten Crossroads.
Många EU-migranter bor utomhus i läger och en process för att starta ett vinterhärbärge är i gång. Eskilstuna församling som förvaltar fastigheten driver bygglovet, men processen har tagit mycket längre tid än väntat. Bland annat på grund av att personer överklagar och för att lokalerna behöver godkännas för att kunna användas för övernattning.
De tillfälliga läger där EU-migranter bor väcker reaktioner bland allmänheten, vilket gör att otryggheten ökar.
– De måste flytta runt ofta eftersom de blir vräkta. Det finns både risk för att de fryser ihjäl och risk för att de utsätts för hatbrott under nätterna. Det innebär mycket oro för dem och de turas om att vaka under nätterna, säger Therese Lekander.
De som arbetar på dagverksamheten, två anställda och flera volontärer, får dagligen höra om händelser då EU-migranterna har varit utsatta.
– Många tar för givet att de kommer bli spottade på eller får en kundvagn körd på sig. Det kan vara en bra dag om det bara är det som händer. Förra veckan blev till exempel en person påhoppad med slag och sparkar. Det är många som skäms eller är rädda för gärningsmännen. Många vågar inte kontakta polisen om något brottsligt sker. Vi ger information om både vilka rättigheter och skyldigheter besökarna hos oss har, säger Carolina Bäck, ansvarig för socialt arbete vid dagverksamheten.
Ovidiu är en av de som besöker dagverksamheten Crossroads i Klosters församlingshem. Han tigger på dagarna och sover utomhus på nätterna.
– Det betyder mycket att komma hit en stund och värma sig efter att ha varit ute i kylan. Här kan jag dricka kaffe och äta en macka, ta en dusch och tvätta kläder, säger han.
Ovidiu är i Sverige tillsammans med sin fru och sin bror. Barnen är kvar i Rumänien.
– Hemma i Rumänien har jag ingen möjlighet att försörja mig. I Sverige kan jag få ihop lite pengar som jag skickar till resten av familjen där hemma. I Rumänien har jag hjälpt till med jordbruk och jag skulle gärna vilja jobba med det eller något annat. Men språket är ett problem, säger Ovidiu.