Där och endast där kunde tullklarering ske. Syftet var att det skulle gå långsamt och bli dyrt och krångligt för de japanska företag som försökte ta sig in på den franska marknaden.
Till och med i Frankrike är den sortens obstruktion i statsförvaltningen numera oacceptabel. Men har den blivit tänkbar i Sverige, gillad och påbjuden av höga ämbetsmän, och med diskret politiskt klartecken?
I statsförvaltningen ska ärenden, såvitt möjligt, beredas och avgöras utan onödiga dröjsmål. De ska handläggas objektivt, utan ovidkommande hänsyn. Det kan inträffa att komplicerade ärenden ändå tar tid. Men det brukar vara otänkbart att resa hinder som ska göra det fysiskt svårt eller ogenomförbart att lämna in ansökan.
Men så är det ju utrikesdepartementet: Dess personal tar emot ansökan och inhämtar uppgifter i ärenden om familjeåterförening av flyktingar. För familjer som är åtskilda efter det syriska kriget har departementet bestämt att det endast är på fem ambassader som sökande får infinna sig och intervjuas så att ansökan ska kunna behandlas. Men – inte så händelsevis – finns fyra av dessa ambassader i arabiska och andra huvudstäder där landet vägrar ge visum åt personer från Syrien. Den som vill få sin sak prövad hänvisas i praktiken till ambassaden i den ruggiga diktaturen Sudan. Dit behövs inte visum, men det är långt, en dyr flygresa och omständigheter som gör att det för ensamma kvinnor är en risk att resa dit. I Sudans huvudstad finns nu den svenska statsförvaltningens motsvarighet till tullkontoret i den franska landsorten. Liksom på detta tullkontor går det sakta. Kön är nu 22 månader.
Sådana jobba-långsamt-tekniker är inte något som kan ha stöd i Förvaltningslagen. Däremot vill UD:s kabinettsekreterare, senast i radio på tisdagen, framställa det som att man arbetar hårt för att korta köerna. Hon brister i uppriktighet. Såväl detta som den utstuderade maskningen är en belastning för UD, som regeringen ytterst bär ansvaret för.