Efter att #metoo-kampanjen tog fart i sociala medier de senaste veckorna började elever som går eller har gått på Åsa folkhögskola i Sköldinge dela sina berättelser om trakasserier, hot och överfall, utförda av några lärare på skolan.
Skolan skriver på sin webbsida att man agerat direkt när man fått vetskap om trakasserier:
"De senaste dagarna har det framkommit uppgifter om sexuella relationer mellan lärare och deltagare på Åsa folkhögskola. Detta är självklart något som skolan inte accepterar. Ledningen för skolan agerade så snart de fick kännedom om det som inträffat och har vidtagit ett flertal åtgärder. – Vi har avbrutit samarbetet med de aktuella lärarna och vi har gjort en intern utredning av det som hänt. Händelserna ligger flera år tillbaka i tiden men uppgifterna har inte framkommit tidigare, säger rektorn på Åsa folkhögskola, Jan Jonsson."
Det handlar om tre lärare som fått sluta. Men från elevhåll hävdas att skolan känt till problemen under lång tid, utan att agera. Bland annat ska en klass under 2014 ha haft ett samtal med rektorn, där eleverna lyfte problem med en manlig lärare. 2013 ska elever ha skickat ett brev till skolledningen, med information om vad som hänt.
Just nu pågår arbete bland före detta elever med att samla vittnesmål och göra en tidslinje över när händelserna inträffat.
Elever hävdar att de rapporterat om sexuella relationer och övergrepp redan 2013, men skolan säger att man inte hört om det förut. Har landstinget som huvudman hört det tidigare?
‒Jag har inte hört det förut. Eleverna 2013 är inte samma som i dag, men det betyder inte att det inte kan vara lika relevant, säger Monica Johansson (S), ordförande i landstingsstyrelsen. Landstinget är huvudman för skolan.
Monica Johansson konstaterar att det kanske inte heller är samma lärare nu, som 2013.
‒Oavsett vilket så är dessa beteenden helt oacceptabla. Oavsett om eleverna är myndiga är de i beroendeställning och då är det helt oacceptabelt.
Hon tror inte att det råder någon särskild tystnadskultur på just Åsa folkhögskola, men undrar varför skolledningen inte reagerat om elever berättat om händelser tidigare.
‒Man kanske har reagerat, det har jag ingen aning om, men har man inte gjort det undrar jag varför. Så fort man får reda på sånt här måste man agera, säger hon.
Monica Johansson förutsätter att utbildningsnämnden i landstinget tar tag i frågan.
‒Nämnden vet bäst själva vad de kan göra, men det måste utredas, vad finns det i det här, hur långt kan man gå tillbaka, finns det dokumenterat, har man agerat fast kanske inte eleverna känner till det?