Från Bettna till Indien

Istället för två veckors socialpraktik i Sverige fick 17-åriga Rebecka Morrison en chans att åka till Indien som volontär.

Rebecka Morrisson utanför den skola som hon arbetade vid som volontär, Bal Kal Yan Sanstha.

Rebecka Morrisson utanför den skola som hon arbetade vid som volontär, Bal Kal Yan Sanstha.

Foto:

Övrigt2018-03-14 07:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

För gymnasieeleverna på Waldorf gymnasieskola i Järna är det obligatoriskt att genomföra två veckors praktik. Men Rebecka Morrison, från Bettna, fick stället en möjlighet att åka till Pune i Indien där hon arbetade som volontär i fyra veckor. När tidningen möter Rebecka Morrison i hennes föräldrars hus i Bettna, har hon nyligen kommit hem från Indien.

‒Jag ansökte om volontärtjänsten hos the World Association of Girl Guides and Girl Scouts (WAGGGS) som är en internationell scoutförening som har fem olika internationella center runt om i världen. Ett av dessa ligger i Puja, Indien. Du måste egentligen vara 18 år för att delta i programmet, men min ansökan gick trots detta igenom, säger Rebecka Morrison.

Beslutet om att hon fick en plats i programmet kom i juli månad förra året. Månaderna innan hon skulle åka använda hon till att förbereda sig.

‒Jag har läst och tagit reda på massor om Indien och dess kultur. Men trots det kunde jag aldrig föreställa mig hur tiden i Pune skulle vara. Jag hade förväntat mig att jag skulle bli överväldigad av ett myller av människor och trafik. Men när jag kom fram till Puna blev jag chockad av hur lugnt det var, säger Rebecka Morrison.

Puna ligger ett par timmar från Mumbai och där ligger WAGGGS internationella center Sangam, som betyder mötesplats på hindi. Där arbetar volontärer från olika länder, men framförallt drivs verksamheten av den lokala befolkningen. Centret har funnits i Puna i 62 år och har flera olika program. Ett av dessa, det så kallade samhällsprogrammet, var det som Rebecka Morrisson deltog i. Som volontär tillbringade hon sin tid på skolan Bal Kalhan Sanstha som drivs av den indiska staten men samarbetar med Sangam.

‒Till skolan kommer varje dag skolklasser av barn med olika funktionshinder. De kom från andra särskolor till Bal Kalhan Sanstha som fungerar som en fritidsgård. Barnen får tillgång till flera olika aktiviteter, som musik, sång och pyssel. Själv arbetade jag med musikundervisningen, säger Rebecka Morrison och fortsätter:

‒Det var vansinnigt roligt att arbeta med barnen, även om det ibland var svårt att kommunicera, eftersom många endast kunde marathi eller kanske var döva och pratade teckenspråk. Men barnen var så kontaktsökande att vi trots svårigheterna lyckades prata. Sedan var det även en utmaning att det varje dag kom nya barn. Det är energikrävande att dagligen lära känna nya barn och förstå hur de fungerar och vill spendera sin tid.

En stor del av WAGGGS arbete för sina scouter består i att stärka kvinnor och uppmuntra ledarskap. Volontärprogrammen vill dessutom att deras deltagare ska bli starkare världsmedborgare.

‒För mig var det en annan utmaning att ta plats och leda lektionen i klassrummet. Jag uppmuntrades av den lärare som höll i undervisningen att ta plats, men kände mig ibland ändå osäker, säger Rebecka Morrison.

Utöver volontärarbetet får deltagarna i Sangams centers program även tillgång till så kallade kulturdagar.

‒Då studerade vi bland annat hindi och mötte flera av centrets lokala samarbetspartners. Att besöka andra organisationer som WAGGGS arbetade med var väldigt inspirerande. Människorna hade en enorm kraft och energi och ett driv för att förändra världen, säger Rebecka Morrison.

Rebecka Morrison berättar att hon upplevde Sangam som en organisation som hade respekt och tilltro i samhället.

‒När jag kom till Sangam upplevde jag att det var väldigt väletablerat i samhället. Trots det var jag ibland osäker på min roll på skolan. Bal Kalhan Sanstha har inte så många volontärer och lärarna och rektorn pratade inte så mycket engelska, så vi fick ibland ställa frågor via en tredje part. Men när jag slutade kom musikläraren, som jag främst hade arbetat med, fram och sa att han fått inspiration av mig, säger Rebecka Morrison.

Det var hennes första resa utomlands utan sin familj och kontrasterna var många. Men framförallt gav volontärarbetet Rebecka Morrison många insikter men också frågor.

‒Det allra viktigaste som tiden i Indien har gett är en tilltro till mänskligheten. Och att vi inte behöver se ett problem som något negativt, utan som en möjlighet till en lösning. Jag har börjat tänka mer konstruktivt och lösningsorienterat.