Den tidigare Guifstjärnan svarade på Tholins tilltag med att göra just 1–1 i matchen. Därefter agerade han mestadels framspelare, bland annat minns vi en mycket stilig och lurig boll in till Mario Lipovac på linjen, under en lång tid. Fyra assists bokfördes på Freimans konto.
Med runt tio minuter kvar var det som att han bestämde sig för att visa målsinnet på allvar. Inom loppet av knappt två minuter stänkte han in 16–28, 17–29 och 17–30.
‒Vi har varit urdåliga bakåt i Champions League några gånger. Nu såg vi till att få en bra start och hade bra snurr i försvarsspelet. Sedan kändes det väl som att Guif tappade lite motivation efter ungefär 20 minuter, sammanfattar han storsegern med 34–19.
Kändes det något extra att spela här igen?
‒Ja, visst blir det speciellt när du möter polare, liksom.
Du har ju tränat otaliga pass mot de flesta i Guif. Var det någon som överraskade på dig när du mötte dem i match?
‒Nja, det var väl den unga mittnian (Eric Johansson) som stack ut lite, han såg ut att ha väldigt mycket boll i sig. Annars var det nog ingenting särskilt jag tänkte på.
När Helge Freiman bar rött och svart spelade han i Sporthallen. Den nya hemvisten var han imponerad av, dock inte allt runt omkring.
‒Hallen kändes väldigt fin, däremot tycker jag nog att Guifpubliken får höja sig lite. Det var ganska tyst här, nu när de har fått en ny arena borde det komma fler (publiksiffran skrevs till 1 931). Men jag kan tänka mig att det blir bra tryck här i ett slutspel.
Efter slutsignalen pratade Helge en bra stund med ett par fotbollsspelare som bland annat har spelat i Eskilstuna City – Markus Wahlström och Ludwig Wallinder.
‒"Ludde", visst skulle jag platsa i City om jag gjorde en försäsong? ropar Helge när de vinkar hejdå åt varandra.
Den där smällen du fick in på Tholin då, den såg jag aldrig?
‒Nej, precis. Jag är bra på sånt. Det syns sällan, ha ha ...