Inför valet 2006 var avskaffandet av fastighetsskatten den då relativt nya Alliansens Almedalsutspel. 2010 utsåg de torsdagen, som även då tillhörde S, till sin gemensamma alliansdag, och hade bland annat torgmöte med partiledarna. 2014 hette vallöftet Sverigebygget, en mångmiljardsatsning på höghastighetståg och nya bostäder, som presenterades på Miljöpartiets dag.
Nästan lika väntat som valet av dag, var det att årets utspel handlar om kriminalpolitik. Dels för att det är ett område som S har pekat ut som prioriterat i valrörelsen och som ligger i topp när väljarna listar sina viktigaste valfrågor. Dels för att straff, polis och brottsbekämpning, med Ekots politiske kommentator Tomas Rambergs ord, är lågt hängande frukter för de borgerliga, eftersom det är ett område där partierna är nästan eniga.
Och visst finns det en hel del i programmet, som är ett av flera kapitel i de borgerligas gemensamma valmanifest, som är bra. Som att införa specialistenheter för att öka lagföringen av narkotika- och sexualbrott. Skärpa straffen för narkotikaförsäljning. Erbjuda bättre stöd för dem som behöver komma ur ett missbruk. Öppna en särskild enhet inom Kriminalvården för unga gängmedlemmar. Se över straffskalan för sexualbrott. Införa en egen brottsrubricering för hedersbrott och stärka arbetet med att förebygga tvångsäktenskap.
Dessutom finns tyvärr en skrivning som speglar de övergripande dragen i dagens samhällsdebatt och som förhoppningsvis inte ska tolkas bokstavligt: ”Hela rättsväsendet måste präglas av ett brottsofferperspektiv.”
Invändningen grundar sig inte i att brottsoffer är oviktiga. De förtjänar tvärtom allt stöd. Men det mest respektfulla man kan göra för någon som utsatts för ett brott är att se till att händelsen klaras upp och därutöver jobba förebyggande, med sociala insatser, som att fler ska klara skolan, så att antalet brottslingar och framtida brottsoffer minskar.
Det handlar inte om att dalta med dem som hamnat snett, utan om att en rättsstat inte präglas av hämnd, utan av medmänsklighet, där även dömda har rättigheter och alla förtjänar en andra chans. Det perspektivet får aldrig försvinna ur samhällsdebatten.