Naturvårdsverkets senaste rapport om klimatpåverkande bruttoutsläpp i Sverige tyder visserligen på en minskning, preliminärt för 2017, med nästan en och en halv procent.
I pågående högkonjunktur visar det ändå att teknisk utveckling och delar av klimatpolitiken har effekt. Trots ökad produktion minskar utsläppen. Men för jämn kurs mot det mål som angivits för 2045 skulle minskningstakten behöva vara tre gånger så snabb, eller mer.
Naturvårdsverkets årliga rapportering är inget lämpligt tillhygge för att påstå att regeringar lyckats eller misslyckats med klimatet. Mycket som är verkligt viktigt syns inte i små årliga ändringar av de inhemska utsläppen, som ju svänger en del med vintervädret och konjunkturerna. Långsiktigt sett är Sveriges resultat både bättre och sämre.
Konsumtionens klimatpåverkan i Sverige är betydligt större än produktionens, där vi har ett av världens bästa resultat. Av tre huvudförklaringar hör minst två till det som ofta underskattas eller förnekas: Elektriciteten från svenska kraftverk är nästan helt oberoende av fossileldning. Oljeberoendet i fastighetsuppvärmningen är borta. Det aktiva skogsbruket åstadkommer stor nettotillväxt av virkesförråden. Detta samt byggvirke ger ett nettoupptag av kol ur atmosfären som är tre gånger större än utsläppen från vägtrafik.
En måttlig minskning av bruttoutsläpp med mellan en och två procent per år är inget bevis för politisk passivitet eller misslyckande. Effektivare motorer, mer inblandning av biobränsle och annat håller tillbaka energiförbrukningen även då trafiken ökar. Åtgärder som förberetts under flera år under olika regeringar kommer där snart att slå igenom.
Men andra förbättringar hänger helt på globala teknikgenombrott, som inte kan ske isolerat i ett litet land. När de inträffar sjunker kostnaden för ny teknik snabbt och på bred front. Så kan det bli med batterier för att elektrifiera vägtrafik eller bindning av nedpumpad koldioxid i berggrunden.
Subvention av elcyklar och eldrivna aktersnurror är symbolpolitik med marginell verkan och kan skymma sikten i större frågor. På trafikområdet beräknas svenskars flygande, huvudsakligen utomlands, ha en negativ klimateffekt i samma storleksordning som all personbilstrafik inom landet. Det finns områden där politiska beslut har svag styrverkan, men där företag och privatpersoner kan prioritera och välja vad som är viktigare och mindre viktiga resor.
Men störst effekt av de senaste årens svenska klimatpolitik får troligen något annat: En successiv kommande stängning av en rad kärnkraftverk. Den kan komma att slå ut mer miljövänliga fabriker, så att de ersätts av fossilberoende fabriker på annat håll. Mer säkert är att exporten av el från Sverige ersätts av nettoimport. Det kommer då att eldas mer kol och bli större utsläpp, men dessa kommer inte att synas i svensk statistik utan i polsk eller tysk.
Däremot är det inte lika säkert att även skogsbrukets starkt positiva roll i klimatpolitiken blir undergrävd av statsmakten. Risken har dock ökat. Myndigheter har spritt osäkerhet genom att försöka genomdriva att enskilda markområden kan göras till reservat utan ersättning, så att årtionden av investeringar i skogsodling och skogsvård kan gå förlorade.
Det kan ännu förhindras. Men på många håll tycks man inte förstå att det som där står på spel är en av klimatpolitikens svenska huvudfrågor, den tilltro som är grunden för den långvariga och stora uppbyggnaden av skog som tar bort mycket kol ur atmosfären.