En man flyr för sitt liv. Hans väg är lång, mödosam och livsfarlig. Den korsas av gränsvakter, poliser, människosmugglare. Han blir skickad tillbaka till utgångspunkten ett antal gånger.
Han möter våld, misshandel, tortyr på sin väg. Han färdas till fots, på cykel, i bagageutrymmen, instuvad i en låda under ett lastbilsflak, i containrar och godsvagnar.
Ty så gestaltar sig hans liv: evig rörelse.
Landet han lämnar är sönderslitet av inbördeskrig. Varierande maktcentra, obegripliga samband och skeenden skapar en mardrömsliknande värld.
Han upptäcker sig förvandlad: detta är vad som händer med människor i ett land av inbördeskrig: de mister förmågan att hålla kontakten med sitt inre jag. De minns inte längre vilka de var innan fasorna började. Ett inbördeskrig är fullständigt avpersonifierande. Detta drabbar både offer och förövare.
Staden han lämnar är en stad av asgamar, ruckel, krypskyttar, outgrundliga lojalitetsband baserade på klantillhörighat, obegripligt våld, fruktan och – allt överskuggande – en outsäglig sorg.
Landet han kommer till: välordnat, välbärgat, fredligt men med en växande intolerans, fientlighet mot människor från andra kulturkretsar: den inhemska befolkningen sluter sig, blockerar sina tankar, sina hjärtan, sina sinnen. Obehöriga äga ej tillträde!
Elisabet Monteen