Jag inser i dag att jag borde ha satt upp mig i bostadskö långt innan jag blev 50 år ifall jag behöver flytta när jag blir äldre och inte kan bo kvar i hemmet. Det inser jag när min ena förälder gick bort för ett tag sedan och min andra förälder har svårt att bo kvar ensam.
Jag har lagt ner timmar för att försöka hjälpa till. Om man är gammal, sjuk men inte dement får man ordna boende själv. Ingen hjälp finns att få. Har man inte dator och svårt att hitta information vart man ska vända sig, kommer man bli fast i sitt hem. Ensam, otrygg med ett sämre psykiskt mående.
Varför ska alla bo kvar hemma? Varför finns ingen valfrihet? När jag blir gammal och sjuk vill jag bo på ett servicehus med personal dygnet om och där jag får sitta och äta tillsammans med andra och ta del av olika aktiviteter. Jag kommer inte vilja vara ensam utan möjlighet att ta mig ut, jag är en social människa.
Varför har inte kommunen ansvar för alla boendeformer för dem som är över 65, så man kan sätter upp sig i en kö och tala om var jag helst vill bo?
Min förälder kommer aldrig hinna flytta till ett boende under sin livstid. Det är cirka sju till åtta års väntetid för att komma till Nålmakaren eller Strigelns serviceboenden. Det krävs minst 1 500 poäng för en 65-pluslägenhet, (man får en poäng per dag). Dessutom är det ett gediget arbete som krävs för att sätta upp sig i kö på alla olika bostadsbolagen.
Varför ska det vara så krångligt? Bostadstillägget är upp till 5 600 kr men hyrorna ofta högre.
Mimmi tänkaren