Att fotboll berör och väcker heta känslor är inget nytt.
Mitt första starka känslosamma fotbollsminne var när Sverige tog ledningen mot Brasilien i VM-finalen 1958 men det var en positiv känsla och jag höll på att kissa på mig av spänning!
Sveriges förlust nu i sista sekund mot Tyskland blev för mig som känsla av sorg – så eländigt, så eländigt.
Jag har aldrig förstått mobben som står och skriker domardjävel i kör, för mig har det alltid känts olustigt och motbjudande.
I våra tider får dessa individer tillfälle att spy ut sin galla på nätet i sociala medier istället.
Att det i detta fall specifikt skulle vara ett uttryck för rasism kan verka sannolikt men förmodligen hade samma svada östs över någon annan i laget som agerat likadant.
Det finns inget försvar på sådana bisarra yttringar men frågan infinner sig varför det "rasistiska inslaget" finns nu för tiden?
Tommy Persson
Barva