Jag är en man på 50 som i somras fick diagnosen ALS, en progressiv sjukdom som medför att jag stadigt försämras och till slut blir förlamad. Jag har nu märkt hur illa det med är anpassning i samhället. Framför allt på tillgång till saker som man som frisk tar för givet.
När man är funktionsnedsatt behöver man kunna komma in lätt på många olika ställen, till exempel på handikapptoaletter som inte alltid är konstruerade på ett bra sätt. Ofta är toalettstolen i vanlig sitthöjd, vilket är för lågt och armstöden sitter för högt. Så jag, med mina svaga förtvinade muskler, har svårt att samla den kraft som behövs för att resa mig upp. Och sen när jag har lyckats med det har all min kraft använts och jag orkar knappt dra upp byxorna.
Så ser det ut de flesta ställen – hos landstingen, på kommunala och privata inrättningar. Att inte Mälarsjukhuset har handikapptoaletter som man kan reglera toalettstolens sitthöjd på är en gåta. De som ritar och konstruerar handikapptoaletter borde hämta in mer kunskaper och tips från oss som inte tar oss fram på samma sätt som gående.
Jag vill kunna besöka inrättningar av olika slag och veta att jag tryggt kan besöka toaletter med mera och veta att jag kan ta mig upp så länge kapaciteten finns kvar i min kropp.
Kampen mot ALS