Jag är undersköterska i hemvården sedan många år tillbaka. Jag är liksom många av mina kollegor i kommunens tjänst en som brinner för mitt yrkesval. Jag vill och önskar verkligen våra vårdtagare/kunder ett värdigt liv i sitt ordinära boende.
Men denna ständiga minutjakt utan gångtid eller restid emellan besöken tar knäcken på oss. Nu är det vinter med glashala vägar, kallt och svårare att ta sig fram. Detta innebär i praktiken att de som är i behov av vår hjälp inte får den tid de behöver och vi i personalen är sönderstressade.
På grund av stressen ökar korttidsfrånvaron och även långtidsfrånvaron. Många undersköterskor orkar helt enkelt inte längre!
Jag ber er politiker tillgodose en så bra vård som möjligt för våra vårdtagare. Varför händer ingenting? Vi behöver bli många fler kollegor som jobbar inom hemvården, speciellt med tanke på att boendeplatser i särskilt boende inte räcker till och så många som möjligt ska bo kvar i sitt ordinära boende så länge som möjligt. Många gånger handlar det också om palliativ vård.
Jag önskar mina/våra kära vårdtagare ett så värdigt liv som möjligt och i de fall det förekommer – ett värdigt slut. De ska inte behöva mötas av undersköterskor med gråten i halsen och sönderstressad personal som kommer för sent till deras insatser. Jag hoppas innerligt situationen ändras till det bättre, annars försvinner er kompetenta personal då yngre utbildade söker sig till andra jobb.
Tid för vår profession är en förutsättning för att vi ska orka arbeta.
Undersköterska i hemvården
som är totalt slut efter varje arbetspass