För att nå målet med den klimatpolitik som gäller våra bilar, en fossilfri fordonspark år 2030, så är det naturligt att de som helt eller delvis kan drivas med el får den största moroten eftersom fordonen vid eldrift inte har några klimat- eller miljöskadliga utsläpp.
För att bilar som laddas via elnätet ska vara ett praktiskt användbart alternativ krävs dock att de kan laddas någorlunda nära boendeparkeringen. De som lättast kan ordna detta och som också får stöd för det är de som äger sin bostad, det vill säga samma grupp som staten också årligen berikar med mångmiljardbelopp genom att medge avdragsrätt för räntor på lån till det privata boendet.
Flertalet hyresgäster kan däremot inte i närtid räkna med att kunna ladda vid sin boendeparkering. Ett sätt att på sikt rätta till orättvisan är förstås att slopa/reducera avdragsrätten och använda resursen till att ge stöd för att bygga laddstationer tillgängliga för alla.
I dag är för den som inte kan ladda hemma en elhybrid som laddas vid körning enda praktiska lösningen för eldrift. Om staten ger en större morot för en sådan, om den också är anpassad för förnybart bränsle (E85), får man fordon som utan problem borde ha en verklig förbrukning av fossilt bränsle under 100 liter per 1000 mil. (Vi har en miljöbil från 2007 som också används som dragbil och med den tidens teknik förbrukar cirka 160 liter fossilt bränsle per 1000 mil. 2017 var körsträckan 2070 mil varav cirka 250 mil med husvagn och förbrukningen 2225 liter E85).
Som ett plus med elhybrid anpassad för E85 kan förstås också ses att eldriften då till 85 procent genereras förnybart av bränsle som vi kan framställa inom landet.
Morotssugen el-kanin