I Eskilstuna-Kuriren kan man läsa att det finns varghybrider i Södermanland, de första i Sverige står det. Men faktum är att det under lång tid har funnits varghybrider, i många fall har vargen besökt en tik som löper i en by eller gård och parat sig och i vissa fall har tiken följt med vargen. Dessutom har det funnits flertalet planerade parningar och valparna har sedan annonserats ut och sålts till högre summor än hundvalpar.
I bland annat Värmland fanns valpar till salu och själv spårade jag upp en hybrid i syfte att studera en vuxen som såldes till Göteborg. Likheten med varg var stor och ägaren berättade om beteendet som i stor utsträckning liknade vargens. Vittnen kan berätta om vilda hybrider som får ett annat beteende, den attackerar utan skygghet boskap och anses mindre försiktig i mötet med människor.
I Sverige är det sedan 1 januari 1998 förbjudet att sälja eller överlåta varghybrider eller på annat sätt ange att hunden har nära släktskap med varg eller har rovdjursliknande beteende eller utseende. (Källa: Artskyddsförordningen 1998:179 samt samma förordning 2007:845 paragraf 27.)
Under flertalet år har det funnits uppgifter om att det finns varghybrider i Sverige men alltid läggs locket på men det vore naivt att tro att det endast finns en kull utanför Katrineholm i vårt avlånga land.
För övrigt är vargfrågan en bedrövlig historia. Naturligtvis finns det skickliga forskare men därutöver spelar olika intressen ut varandra och objektiviteten lyser ofta med sin frånvaro. Kontakter med boende i vargområden och egna erfarenheter visar tyvärr att det finns ett otrevligt försvarsbeteende från vissa myndighetsrepresentanter och intressegrupper som inte gynnar samarbetet. Och det är synd, alla, inte minst vargen skulle må bättre av om det förändrades.
Lennart Juvel