Oron för att utsättas för brott är större än den faktiska risken. Så skriver Eskilstuna-Kurirens ledareskribent den 24 november och fortsätter, men även om brottsligheten i stort minskar, betyder det inte att inga brott begås. Och en del brott, som sexualbrott, ökar.
Jag undrar var skribenten fått de siffror ifrån som säger att brottsligheten minskar? Jag hävdar att den anmälda brottsligheten minskar. Vad som talar mot att den faktiska brottsligheten minskar är undersökningar där människor berättar om sin utsatthet, om övergrepp, stölder och misshandel och som inte har anmält brotten.
Inte ens de grövsta brotten anmäls utan här upprättar polisen anmälningar för att brotten kommit till deras kännedom. De inblandade vill inte prata med polisen. I dag finns bara ett skäl att anmäla olika brott. Försäkringsbolagens krav på en anmälningskopia om brottet blir en försäkringssak.
Ledaren hävdar att sexbrotten ökar. Enligt min uppfattning är inte detta en korrekt uppfattning. Denna brottslighet har alltid varit hög men med låg anmälningsbenägenhet. Vid undersökningar har cirka 10 procent av tillfrågade kvinnor svarat att de utsatts för grövre eller mindre grova brott. Av dessa kvinnor har ungefär en tiondel gjort polisanmälningar.
Den pågående debatten om kvinnors utsatthet visar att denna utsatthet funnits under lång tid och inte något som startat med metoo-rörelsen.
Listan på vilka brott som skall prioriteras blir allt längre och snart måste det prioriteras bland de ärenden som ska prioriterats av de grundprioriterade.
Börje Carlsson