Det är just nu mycket tal om vilket fördärv kossorna är för miljön med sina metanutsläpp och att vi måste sluta med köttproduktionen och istället äta vegetariskt.
Men är verkligen uppfödning av köttdjur så farligt för vårt klimat? Låt oss titta på hur illa ställt det är. Vi tänker oss att vi tar 5 hektar valläng på den sörmländska myllan. Där kommer under ett år att växa cirka 25 ton gräs. Detta gräs kommer att ta upp cirka 8 ton rent kol ur atmosfärens koldioxid. Jättebra, eller hur?
Nu är det bara så att när gräset på vintern vissnar ned och förmultnar kommer detta kol att återföras till atmosfären i form av koldioxid, kolmonoxid och metan. Alltsammans blir dock koldioxid inom några år. Ett naturligt kretslopp av det atmosfäriska kolet.
Låt oss nu ställa en ko på denna valläng. Den kommer att bli en glad ko som under året glatt tuggar i sig detta gräs. Under året producerar den en massa mjölk och en hel del kött. Den betar, idisslar, rapar och fiser och får kanske vara med i någon smörreklam och mår allmänt jättebra.
Men hur mycket extra växthusgaser blev det nu med kon? Inte ett skvatt mer! Det är fortfarande ett nollsummespel. För allt kol hämtades från första början från atmosfären. Fast vi fick en massa god mjölk och rostbiff till söndagsmiddagen med kon på ängen. Men det här verkar inte veganer och miljöalarmister förstå då de med en åsnas envishet hävdar att nötkreaturen är ett miljöfördärv!
Magnus Bernroth