Eskilstuna Angående en artikel publicerad i EK den 6 december. Jaha... så har ytterligare en förskola höjt sin röst i ett försök att tala om hur verkligheten ser ut, att de går på knäna och inte vet hur länge de orkar. Ytterligare än gång har en förskola tystats ner av sin egen chef.
"Antalet barn stämmer inte med verkligheten" säger chefen. Jag kan upplysa om att antalet barn stämmer, trots att jag själv inte arbetar på Norrvallavägens förskola. Antalet barn är detsamma på min förskola. "Vi delar barnen i mindre grupper." Javisst, det försöker vi göra. Problemet är bara att eftersom arbetsförhållandena inom förskolan är så usla, så är personalens frånvaro ganska hög och vikarier finns knappt att tillgå. Uppdelning i mindre grupper är en dröm som endast går att uppfylla ibland, när all personal är på plats och några av barnen är sjuka. Det är sanningen!
Norrvallavägens förskola säger bara det vi alla som arbetar "på golvet" inom barnomsorgen känner. Det är inte unikt just för dom. Och mitt i allt detta med personal som går på knäna står våra barn. Hur mår dom i den här miljön? I dessa stora barngrupper? I FN:s Barnkonvention står det: Barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla beslut som rör barn. Hur kan detta vara barnens bästa?
När ska vi bli tagna på allvar? Vad ska hända innan vi får hjälp? Vem ska leda oss i kampen för drägligare arbetsvillkor och en lugnare miljö för barnen om inte ens våra chefer står bakom oss?
Norrvallavägens förskola kan i alla fall trösta sig med att de är kompetenta. Det är tydligen viktigast!
Mycket trött förskollärare