De två senaste åren har arbetsgivaren och vi från Lärarförbundet Strängnäs varit överens om att använda oss av det som kallas dialogmodellen i lönerevisionen. Det går i korthet ut på att den anställde läraren ska få sin nya lön motiverad av sin närmaste chef. Dialog ska kunna förekomma utifrån hur väl den anställde läraren uppfyller verksamhetsmålen. Men facket avsäger sig möjligheten att påverka löneutfallet för de enskilda medlemmarna mot en mer individuell löneförhandling och mer möjlighet för individen att påverka sin lön. Ute på skolenheterna har dock inte denna modell efterlevts, vad vi erfar.
Vi vill nu påtala för arbetsgivaren att man måste börja satsa ordentligt på lärarna i Strängnäs. Det är inte en slump att Strängnäs halkat längre och längre ned i rankingen och det hänger ihop med att kostnaderna för undervisningen har legat kvar på samma nivå som för tio år sedan. Mäter man mot inflationen, så har inflationen ätit upp de medel som tillförts skolan under de tio senaste åren. Vilket märks av i den utvärdering av vad en standardskola kostar i enlighet med den rapport som utbildningschefen beställde.
Erfarenheterna från lönerörelserna de senaste tio åren är att Strängnäs kommun använt avtalen som tak och därmed hamnat efter övriga kommuner i Sörmlands län, och riket totalt. Som jämförelse från årets lönerörelse hamnade utfallet i Eskilstuna på cirka 1,5-2 procent högre än i Strängnäs.
Politikerna måste börja leverera. Löftet 2015 från kommunstyrelsens ordförande, i Paulinska skolans aula, var att 2017 skulle ha blivit året då satsningarna på skolan kom i gång. Det blev nu inte så!
Utöver detta måste HR-avdelning och utbildningskontor tillsammans med rektorer leva upp till en väl fungerande lönerevision, enlighet med den valda lönemodellen – annars kan vi lika gärna välja förhandlingsmodellen nästa gång.
Robert Christensen
vice ordf. Lärarförbundet Strängnäs