En artikel i Eskilstuna-Kuriren den 21 oktober berättade om hur ensamkommande flyktingbarn behandlas av svenska myndigheter. Flyktingbarn från folkgruppen hazarer från Afganistan har ofta svåra trauman av förföljelse och av att ha sett anhöriga dödas eller försvinna. En del av barnen har inte ens varit i Afghanistan och har inga anhöriga kvar i livet.
Här i Sverige placeras de i HVB-hem eller familjehem, men när de fyller 18 måste de lämna dessa hem och bo i asylboenden. Det innebär att de flyttas från en trygg tillvaro med familj/personal som de känner och från sin skola till en annan del av Sverige.
Hur kan myndigheter agera på detta sätt när varje klok vuxen person vet att en traumatiserad behöver få känna sig trygg tillsammans med personer de känner och som vill dem väl?
Och ofta får hazarungdomarna ett utvisningsbeslut till Afghanistan, ett land där de kanske inte varit, där hazarer förföljs och där de inte har någon som tar hand om dem.
UD avråder från att åka till Afghanistan men ändå väljer myndigheter att skicka dit vilsna skyddslösa tonåringar dit! Denna behandling är så grym och skamlig att jag har svårt att förstå hur myndighetspersoner kan vilja medverka till det.
Låt humanitet råda! Låt dem gå kvar i sin skola, bo kvar i sina familje- eller HVB-hem tills gymnasiet är klart. Bedöm asylskälen utifrån den situation som råder i Afghanistan och utifrån att de inte har något skydd där.
Ann-Sofi Karlsson