Vad är det för inneboende mörk längtan som många människor har, omedvetet eller medvetet. Vad får en människa att må bra av att tryck ner andra och leta fel på sin medmänniska? Är det för att hävda sig själv eller förstärka sin egna usla självbild. Eller handlar det bara om ren elakhet?
Upplever att samhället har blivit allmänt råare och det har nästan blivit en regel att håna lite, tryck ner eller vara elak mer eller mindre. Framför allt i olika medier där det uttrycks förakt och hat i nästan varannan kommentar under artiklar som delats.
Kan vi människor inte kommunicera längre som vuxna i en värld som flyttat in bakom skärmen, kanske där felet ligger? Eller så kanske det ligger i våra gener att hitta en svag individ att klättra på för att nå toppen, börjar väl redan i småskolan. För mobbing kan nog de flesta skriva under på att de mött som offer, förövare eller tittat på.
Även om det nu självklart finns fina möten och även utanför skärmen mellan människor. Men det är något att tänka på hur ofta ger vi varandra beröm eller klapp på axeln när vi gjort något bra. Kontra hur ofta och lätt ger vi varandra gliringar eller kritik vid fel. Kanske inte är tänkt att skada eller låta elak. Men ord kan faktiskt skada lika mycket som ett slag, oavsett mening.
Självklart ska vi kunna ge varandra kritik men vi måste även kunna ge beröm lika lätt. Det får inte bli så att vi blir ihågkomna enbart vid våra fel och brister, men lätt att det blir så i dag...
Erik