Veta vadå? Jo, att du aldrig någonsin skulle kolla på Melodifestivalen. Den där gången du trots allt gjorde det var ju för att barnen, grannen, ja till och med hunden tvingade dig. Och då var du minsann duktig och blundade nästan hela tiden. De få sekunder du ändå råkade se och ännu värre - höra - var givetvis skit.
Kom ut som en stjärna, sjöng Eskilstunasonen Christer Lindarw förra året. Kom ut som mellotittare, säger jag. Över tre miljoner bänkar sig varje lördag. För att det är trevligt. För att det är det enda arvet vi har kvar efter Hyland. Melodifestivalen är något så unikt som ett program som lyckas förena alla generationer och faktiskt vara hela Sveriges fest.
Det där fisförnäma föraktet mot allt som är folkligt är bara fånigt. Spänn av. Folkligt är inte farligt. Om det ändå känns lite farligt kan du ta dig an processen stegvis genom att vara extra svår på måndag. Du har tid på dig. För Mellon består. Långt bortom allt i evighet.