I veckan berättade tidningen åter om Khaled Atta och Chuling Chen som har blivit offer för de rigida reglerna för arbetsinvandrare. Khaled hade, liksom frun Chuling, fast jobb på Volvo CE i Eskilstuna, men när han skulle förnya sitt arbetstillstånd blev det stopp. En tidigare arbetsgivare hade missat att teckna en försäkring om tjänstepension för honom. Migrationsverket beslutade därför att återkalla arbetstillståndetoch utvisa honom från Sverige. Även frun skulle ut, eftersom hon stod med på Khaleds ansökan.
Det var för ett år sedan. Nu bor paret i Tyskland dit Volvo har flyttat deras anställningar. Men de drömmer om att återvända till Sverige. Det är här de har bott i många år, har sin förankring och vill bygga sin framtid.
Och många är de arbetsinvandrare som har drabbats av samma sak som Khaled och Chuling. En missad tjänstepensionsförsäkring ledde till att en eftertraktad kodare från Pakistan fick utvisningsbeslut och flyttade till Tyskland för ett år sedan. En kock med ursprung i Iran och tolv år i Sverige mottog samma beslut för att han inte hade tagit ut semester. Häromveckan meddelade Migrationsverket en blivande vd i ett nystartat biobankföretag att han ska utvisas till Libanon. Orsaken är att han under tre månader 2015 tog ut för lite i lön.
De politiska reaktionerna efter varje uppmärksammat fall är samstämmiga: Så får det inte gå till. Starkast ord används av oppositionen, förstås. Ändå är de nuvarande reglerna för arbetskraftsinvandring ett verk av den borgerliga regeringen. De trädde i kraft 2014. Ansvarigt statsråd var Tobias Billström (M).
Syftet var att komma åt skenanställningar och slavkontrakt men lagen kom att skjuta högt över målet. Och även om de borgerliga partierna kan hävda att det inte var så det var tänkt, att migrationsinstanserna har feltolkat lagen, pekade flera remissinstanser på justde här riskerna. Bland annat Advokatsamfundet vände sig mot att alla regelbrott skulle leda till obligatorisk utvisning och att det gällde att skilja på medvetet missbruk och förbiseende.
Men regeringen var obeveklig: Om man skulle värna systemet för arbetskraftsinvandring fick det inte finnas någon sådan flexibilitet i reglernas tillämpning.
Men inte heller S-MP-regeringen har haft någon brådska med att göra något åt problemet. En utredning för att se över reglerna tillsattes i juli 2015. Först nu finns det ett utkast till ny lag med en vecka kvar på remisstiden och föreslaget ikraftträdande 1 juli i år.
Enligt förslaget ska Migrationsverket se framåt när den granskar villkoren för anställningen, inte hänga upp sig på misstag som begåtts för flera år sedan. Myndigheten ska inte heller återkalla arbetstillstånd för sådant som avsaknad av försäkringsskydd under begränsad tid ochhelt kunna bortse från fel som har begåtts av tidigare arbetsgivare. Man ska titta på snittlönen under hela vistelsen i Sverige och inte bara slå ner på de perioder då den eventuellt har legat under kollektivavtal.
Allt detta är bra. Frågan är bara varför lagförslaget kommer åtminstone ett år för sent. Likaså borde regeringen ha hittat ett sätt att inte tillämpa de nuvarande, uppenbart orimliga, reglerna fram till dess att den nya lagen träder i kraft. Så att ett antal arbetsinvandrare som jobbar och gör rätt för sig slipper utvisas på grund av paragrafrytteri.