– Jag har alltid velat leva, jag vill bli gammal, få barn och barnbarn. Jag vill se välden. Det är därför jag står här i dag.
Hans uppväxt har varit mörk och han menar att han kommer från en dysfunktionell familj. Redan i tidig ålder lades ett stort ansvar på Morgans axlar. Han fick bli mamma, pappa, bror och barnvakt redan vid fem års ålder.
– Det var inte lätt för samtidigt skulle jag vara det här barnet. Det finns ljusa stunder också från min barndom, men de överseglades snabbt, säger han.
Han minns det som om det vore igår. Första gången han kom i kontakt med drogerna. Hur huvudet snurrade och hur illamåendet sakta uppstod. Men när det väl hade lagt sig spred det sig en skön känsla.
Elva år gammal var han när han för första gången rökte hasch. Han hade hamnat i fel umgänge och hans vänner vara alla äldre. Han såg hur de festade, var fulla och påverkade. De såg ut att ha en skön känsla och det ville även han uppleva. Det var ett sätt att försvinna från verkligheten där hemma. Men alkohol var inte det första alternativet.
– Jag började aldrig med alkohol för att jag var rädd för det. Det påminde mig för mycket om mitt hem. Jag har aldrig varit en tung missbrukare. Men de var när jag började röka cannabis som jag fick mod och vågade testa alkohol, säger han.
Han fick lära sig tidigt att om han skulle missbruka skulle han göra det kontrollerat. Han lärde sig att han alltid skulle veta vad han gjorde. För då kunde han fungera som vanligt i samhället och ingen skulle ana vad han höll på med.
– Jag har alltid präglats av något som min mormor sade: ”Jag vet att ni kommer börja dricka en dag, men jag har en önskan. Ha alltid koll på vad ni gör. Så ingen annan ska behöva tala om för er vad ni gjorde igår.” Jag har alltid vetat vad jag gjort, men kanske inte varit helt medveten om konsekvenserna.
Jag ville göra något bättre med mitt liv. På den vägen var det
2004 var vändpunkten för Morgan. Det var då han tog beslutet. Han ville inte vara en del av droger längre och det visade sig vara en enkel väg. Det hela handlade bara om att bestämma sig.
– Jag ville göra något bättre med mitt liv. På den vägen var det. Jag sa upp bekantskaper och har inte varit sugen på droger sen dess. Det handlar om att man måste göra en helomvändning.
– För min del får man gärna förbjuda droger helt. Allra helst göra nedslag på allt. Sätta in en hel polismyndighet som arbetar och lägger ned tid på drogmissbruk, säger han.
Trots ett fast och bestämt beslut fanns det något vid sidan om. En inre glöd och en hobby.
– Teatern fick mig att växa från drogerna. Jag har alltid haft ett intresse för teater. Jag var lite av klassens pajas i skolan.
– Jag tror det är viktigt att om man vill komma bort från missbruk. Så måste man bestämma sig, söka hjälp och hitta en hobby.
Morgan höll fortfarande på med droger, när en vän till honom bad honom följa med som stöd till en audition. Helt plötsligt ropade de upp hans namn, och där stod han på scenen. En aningen chockad, men optimistisk. Han provspelade och fick sedan huvudrollen.
Sedan dess har han spelat teater som på löpande band. Idag är han teaterledare, skådespelare och regissör.
– Den känslan jag fann i drogerna, den känslan fann jag i teatern. Där hittade jag något av värde.
Denna hösttermin börjar Morgan studera på Kulturreservatets folkhögskola i Riddarhyttan. Där ska han studera under tre års tid. Skolan drivs av föreningen Teatermaskinen.
Erfarenheten finns redan där, men för att ta karriären till nästa nivå behöver han akademisk behörighet.
– Teatern är en stor del av mitt liv, det är min hobby, mitt jobb. Men mitt mål är att bli något större inom teater och film.
Om Morgan mot förmodan inte når sitt mål har han en annan framtidsvision.
– Jag kommer aldrig att släppa teatern helt, den har en för stor plats i mitt hjärta. Men skulle jag en dag komma in på högskolan vill jag utbilda mig till socionom. Jag vill hjälpa trasiga familjer eller utsatta kvinnor.