Eftersom själva matchen kändes avgjord ganska tidigt fick man hitta annat att fokusera på. Som vem av Lindgren och Michael Jepsen Jensen som egentligen skulle bli kvällens kung på Sannahed.
När de hade kört sina fyra ordinarie heat hade båda tolv poäng. Eftersom lagledaren Jerker Eriksson sedan placerade dem i olika nomineringsheat kunde det blivit tennissiffror, 15 lika alltså, i den interna duellen.
Men Vaclav Milik spöade Lindgren i sista heatet så att nyförvärvet fick nöja sig med 14.
– Vissa kanske ser det som att det var en besvikelse att jag tappade en poäng. Det gör inte jag. Tar man 14 i Elitserien har man gjort det väldigt bra. Jag håller en väldigt hög nivå just nu, säger Fredrik utan att låta skrytsam, bara ärlig.
Men Smedernas danske lagkapten var alltså ännu bättre den här gången. 3, 3, 3, 3, 3 lät hans prydliga resultatrad och han var nästan aldrig rejält hotad heller. Även om Piotr Protasiewicz var uppe och störde lite grann i ett par av heaten.
– Det är inte enkelt även om det kanske ser så ut ibland. Vi jobbar hela tiden för att hålla oss skarpa och hänga med. Men det sitter ju mycket i huvudet också och just nu flyter det på bra, säger "MJJ".
Vad är skillnaden mot i fjol när du hade det tyngre i Sverige?
– Lite av förklaringen kan nog vara att jag jobbade hårt med att bygga ihop laget i fjol och kanske tog det lite fokus från min egen åkning. Jag jobbar för att hjälpa laget även nu men i år är vi väldigt starka och det blir självklart lättare att pusha lagkompisarna när det stämmer bra för min egen del också.
Var det här din bästa seriematch i Sverige i karriären?
– Nja, kanske inte den absolut bästa. Jag hade en fullpoängare i Målilla en gång också och har varit nära några gånger till. Men det var väldigt skönt att kunna göra en insats utan några misstag eller slarviga poängtapp.
Indianerna hängde med till 14–16, sedan ryckte Smederna. Två fyrtvåor och två femettor innebar att det plötsligt stod 20–34 och då kändes det klart. Hemmalaget fick faktiskt bara poängplus i ett heat, kvällens tionde som slutade 4–2.
Det läckraste var heat tolv där Fredrik Lindgren fick jaga Vaclav Milik i nästan tre varv innan han bara svischade förbi med en lång ytterkurva.
– Jag gjorde några fina manövrar på banan och heatet mot Milik är jag väldigt nöjd med.
Det känns inte som du behöver ta starterna för att vinna heller?
– Nej, det stämmer. Jag behöver inte, men det vore enklare, säger Fredrik och skrattar.
Hörde du förresten att det kom några burop när du och Niels-Kristian Iversen presenterades före matchen?
– Nej, det hörde jag inte. Men publiken borde i stället vara ganska tacksam. Klubben var skyldig mig mycket pengar och tack vare att jag var snäll så kunde de fortsätta köra elitseriespeedway här ...
Iversen var helt okej med 8+4 poäng men han fick stå i skuggan av aftonens två smedgiganter. Något indiankaptenen och lillebror Lindgren, Ludvig, medgav.
– Vi skulle ju försöka ta ner Fredrik på jorden men det gick inte. Det är inte så kul att vara motståndare men annars är det kul att se hur bra han åker. Och även Jepsen Jensen var ruskigt snabb i kväll. Vi förlorade mot ett bättre lag, de var vassare från start men kunde även åka om oss ute på banan. Det borde vi kunna göra som hemmalag, säger "Ludde".
Hade ni föräldrarna på plats?
– Nej, ingen av dem vad jag vet. De brukar inte se våra matcher så ofta.
Men mamman var väl på premiären i Eskilstuna?
– Ja, men Fredrik är ju favoritsonen, säger Ludde med ett leende.