Eskilstuna, 5 februari 1985. Täta snöbyar drar in över den kvällsmörka staden men molnen lindrar inte kylan. Det har varit kallt ett tag, och det kommer vara kallt framöver. Snöbyarna kommer så småningom övergå i ett ymnigt snöfall. Några dagar senare ska SMHI:s väderobservatör Otto Park mäta upp ett nytt sörmländskt snödjupsrekord i Dunker med 76 centimeter. I Stockholm styr statsminister Olof Palme landet och i norra Ukraina produceras el vid kraftverket Tjernobyl.
Vi är vid Fristadstorget i centrum, närmare bestämt på gatan som i dag heter Alva Myrdals gata. Klockan är runt sju på kvällen och det är tisdag. En man i blå parkas parkerar en tolvväxlad cykel med bockstyre i snöfallet och går in i värmen på restaurangen Börsen. Filmen Göta kanal börjar snart i TV2, men det är inte för att se den han är där. Han är där av den enkla anledningen att han brukar gå dit. Han är en så kallad stammis.
Mannen i blå parkas är inte ensam gäst på Börsen. Flera andra personer har trotsat det lugubra vädret. Två systrar, bland andra. Han känner dem inte, men kommer snart i samspråk med den yngre av dem. Hon är inte helt nykter.
De pratar med varandra en stund, och någonstans under första halvan av Göta kanal beger de sig tillsammans därifrån. Mannen med parkasen låter cykeln stå kvar i snön.
Kvinnan bor på Intagsgatan och det är dit de beger sig. Först tänker de att de ska ta bussen från Rademachergatan, men ändrar sig och börjar gå i stället. I Grillstugan på Kungsvägen köper de en portion pannbiff med lök som de tar med sig upp i lägenheten. Hon bjuder på vin.
Någon timme senare är kvinnan död. Strypt och lämnad i sin hall med plastpåsar över sitt huvud.
Mannen i den blå parkasen kommer hem till sin lägenhet i Nyfors ytterligare några timmar senare. Hans fru är arg för att han har varit ute och svirat, och de sover i skilda rum den natten. Hon noterar att han ligger fullt påklädd i sängen och har sin polisradio påslagen där inne.
Mordet på 24-åriga Ulla-Maija Heikinniemi tisdagen den 5 februari 1985 uppdagades dagen därpå. Det var Ulla-Maijas syster som hittade henne. Det dröjde inte länge innan mannen i blå parkas var identifierad och hämtad till polisförhör. Han anhölls av länsåklagare Stig Jansson under onsdagskvällen och blev känd som 30-åringen i media.
‒Mannen nekar till mordet men omständigheterna i förening med hans bakgrund har gjort att jag anhållit honom som skäligen misstänkt för mord, sa Jansson i en artikel i Eskilstuna-Kuriren den 7 februari 1985.
Hans bakgrund, ja. Mannen i den blå parkasen var inte vem som helst, det förstod utredarna så snart de identifierat honom. Det kom även att användas emot honom i den kommande rättegången. 30-åringen var en dömd sexualförbrytare, som upprepade gånger gett sig på kvinnor med våld. Vid tiden för mordet på Ulla-Maija var han försöksutskriven från Karsudden och hade bara varit ute i ett drygt halvår.
När 30-åringen i de följande polisförhören upprepade gånger ändrade sin berättelse om vad som hänt under mordkvällen stärktes utredarna ytterligare i sin övertygelse att de hade rätt man i arresten. Klädfibrer placerade honom dessutom i mordlägenheten. Problemet var bara ett. Han nekade till själva brottet. Ulla-Maija levde när han gick därifrån, bedyrade han.
Nu gällde det att överbevisa honom. Lägenheten gicks igenom grundligt av polisens tekniker, men någon teknisk bevisning utöver fibrerna kunde inte säkras. Gärningsmannen tycktes ha städat av brottsplatsen.
Fallet kom i stället att byggas på indicier. Små besvärande detaljer som i sig inte betydde mycket, men som tillsammans bildade en begriplig helhet. Utredarna visste att 30-åringen och kvinnan lämnat Börsen någon gång mellan 20 och 21, medan Göta kanal visades på tv. De visste också att mannen kom hem till Nyfors någon gång strax före midnatt, efter att först ha hämtat den tolvväxlade cykeln på stan.
Men däremellan?
Hade han verkligen promenerat genom snöfallet ända bort till Segerström & Svensson där han arbetade, som han sa i ett förhör?
Eller till Faktoriholmarna för att titta på det forsande vattnet, som han sa i ett annat förhör?
Eller hade han varit kvar en stund i lägenheten och försökt sopa undan spår, som polisen misstänkte?
Och hur länge hade han stannat i lägenheten, då när han och Ulla-Maija kom dit med pannbiffen? Först sa han att det bara var några minuter, sedan att det kanske var längre tid än så.
Och hade han kramat henne? Fibrer från hans gula polotröja fanns ju på Ulla-Maijas kläder och sängöverkast. Nej, först nekade han till det, men sen ändrade han sig och berättade att han visst hade fått en avskedskram som varat i två sekunder.
[custom-embed script="PGlmcmFtZSBzcmM9Imh0dHBzOi8vd3d3Lmdvb2dsZS5jb20vbWFwcy9kL2VtYmVkP21pZD0xNy1kRUctZ2R3elZwMkZPRmlRY2tZNzFiQUNNIiB3aWR0aD0iNjQwIiBoZWlnaHQ9IjQ4MCI+PC9pZnJhbWU+"]
Veckan efter mordet arbetade ett 20-tal poliser med att kartlägga kvällen den 5 februari, och vittnen som kunde ha sett mannen i centrum efterlystes. Det blev inte många napp, men några vittnen hade gjort iakttagelser som pekade på att 30-åringen ljög. Dels en granne till Ulla-Maija, som hörde en ytterdörr slå igen hårt vid 22.45, dels en väktare som såg en person som stämde in på 30-åringen utanför nuvarande Sparbanken Rekarne på Kungsgatan kort senare. Mannen kom gåendes från över Rådhusbron mot centrum, en väg man normalt inte tar om man går till stan från Segerström & Svensson eller Faktoriholmarna, där 30-åringen alltså sagt att han varit efter att ha lämnat Intagsgatan.
Däremot en väg man tar om man går från Intagsgatan raka vägen till centrum.
När Eskilstuna tingsrätt tog upp fallet under försommaren hade länsåklagare Jansson sin bild klar för sig. 30-åringen hade följt med Ulla-Maija hem från Börsen, och inne i lägenheten hade han gjort närmanden. Hon hade försökt fly, och 30-åringen hade slitit omkull henne i hallen och strypt henne. Sen hade han trätt plastpåsar över hennes huvud. Antingen i ett taffligt försök att få det att se ut som ett självmord, eller för att han helt enkelt inte klarade av att se hennes ansikte. Därefter hade han ägnat en stund åt att röja undan eventuella spår innan han begav sig hem till Nyfors via centrum, där cykeln med bockstyre stod.
Försvaret gick till motangrepp. 30-åringens advokat Dick Levinson gav alternativa förklaringar till varje påstående från åklagaren. Inte ens 30-åringens många olika berättelser om hur han rört sig den där kvällen ansåg han besvärande.
‒Det kan vara så att han begick det klassiska misstaget att vilja förbättra sin berättelse, han hade inget bra alibi, sa Levinson under sin slutplädering i tingsrätten.
Levinson angrep även det faktum att åklagaren använde 30-åringens våldsamma bakgrund emot honom under rättegången, och rättsläkaren misskrediterades. Partisk, hävdade Levinson.
När tingsrätten meddelade dom stod Levinson och hans klient som segrare. Åklagarens indiciekedja var inte övertygande nog, resonerade rätten, som enhälligt ogillade åtalet i sin helhet. 30-åringen släpptes omgående ur häktet.
‒Jag är mållös, var länsåklagare Janssons spontana och enda kommentar till den friande domen.
Just där och då visste inte länsåklagaren huruvida han skulle överklaga till hovrätten, och Eskilstunapolisen stod plötsligt med sitt första olösta mord på 55 år (Grönstamordet 1930 är än i dag ouppklarat). Och med en utredning som helt och fullt riktat in sig på en och samma gärningsman från dag ett fanns det inga andra trådar att dra i.
Länsåklagaren beslöt sig emellertid för att överklaga. Fallet togs upp av Svea hovrätt, i princip utan att någon ny bevisning tillkommit, och hovrätten vägde indicierna annorlunda. Kedjan var betydligt starkare än tingsrätten hade bedömt, och det fanns enligt hovrätten inga rimliga tvivel. 30-åringen hade mördat Ulla-Maija Heikinniemi. Han dömdes till livstids fängelse och beskrevs i domen som "en för kvinnor till liv och hälsa utomordentligt farlig person".
Det har snart gått 32 år sedan den dagen. 30-åringen har blivit 62. För drygt två år sedan omvandlade Örebro tingsrätt hans livstidsstraff till ett 48-årigt fängelsestraff, med villkorlig frigivning efter två tredjedelar av tiden. Den "utomordentligt farliga" personen finns inte längre kvar, enligt det yttrande från Rättsmedicinalverket som låg till grund för beslutet.
Händer ingenting oförutsett släpps mördaren från fängelset i sommar. Bara en enda person i Sverige har avtjänat ett längre fängelsestraff (dubbelmördaren från Gävle 1982 satt 34 år i fängelse).
[fakta nr="2"]
När den i dag 62-årige mannen kommer ut ur fängelset tas han om hand av sin släkt. På sikt hoppas han kunna bosätta sig i samhället där föräldrarna bor, och försörja sig inom exempelvis lantbruk. Det framgår av Örebro tingsrätts beslut om tidsbegränsning, som fattades hösten 2014.
Mannen har i många års tid försökt bli fri. Han har ansökt om nåd men nekats prövning, och han har ansökt om tidsbegränsning av sitt straff flera gånger men nekats även det.
Risken för återfall i brottslighet har bedömts som för hög, men även andra faktorer har spelat in. Vid fyra tillfällen har han varnats för misskötsel under fängelsetiden, senast 2008, och han har även uteblivit från vissa behandlingsprogram. Det faktum att han inte har velat erkänna sitt brott har också legat honom i fatet.
På senare år har han dock förändrats, och har nu en längre tid av skötsamhet bakom sig. Det går att läsa i Örebro tingsrätts slutliga beslut om tidsbegränsning.
Han har genomgått de behandlingsprogram som erbjudits, och säger själv att han har identifierat så kallade triggers och utarbetat strategier för att undvika situationer och känslor som skulle kunna få honom att ta till våld. Exempelvis dricker han inte längre alkohol, något som tidigare har gjort honom våldsbenägen.
När han kommer ut ur fängelset har han uppgett att han vill bo på ett familjehem. Sen har han planer på att ta lastbils- och grävmaskinskort, för att kanske kunna ta jobb på ett lantbruk eller som transportör. På sikt hoppas han kunna bygga sig ett hus hemma på föräldrarnas tomt i Uppland. De är fortfarande i livet och bor lantligt i ett mindre samhälle, där även fler släktingar och vänner till honom bor. Alla sina permissioner har han tillbringat där.
Han beskriver det lilla samhället som en stor familj där alla umgås, och just det sociala skyddsnät som finns där nämner Örebro tingsrätt som positivt. Rättsmedicinalverket bedömer att risken för återfall i brottslighet numera är låg.
Under alla år har Eskilstunaadvokaten Dick Levinson företrätt mannen, och hjälpt honom med försvar och ansökningar. Levinson vill inte ge någon personlig uppfattning om fallet, men menar att det är ett ovanligt fall såtillvida att 30-åringen fälldes mot sitt nekande och utan tyngre teknisk bevisning.
‒Vad jag minns av det, så var bevisningen ganska darrig och det fanns andra tänkbara gärningsmän. Ofta resonerar man ju som så att mördaren är den som sist såg offret i livet, men den tumregeln kan man inte använda sig av när man inte vet vem det var, säger han.
[fakta nr="1"]
Den i dag 62-årige mannen har tillgång till både mejl och mobiltelefon i begränsad utsträckning. Tidningen har försökt att få till en intervju med honom, men han är inte intresserad av att låta sig intervjuas. Han har valt att svara på vår förfrågan via mejl. I mejlet skriver han:
"Det är bättre om ni söker upp den som verkligen är den skyldige. Om ni vill diskutera detta med honom så kan han ge sin syn på det hela och ge de ledtrådar som kan behövas till länkar som leder fram till den som är skyldig, men det vill han ha minst 250000:- för att ställa upp."
Tidningen har även varit i kontakt med Ulla-Maija Heikinniemis syster, som fortfarande bor i Eskilstuna. Hon har gett sitt samtycke till publiceringen av bilden på Ulla-Maija, men har avböjt en intervju.