Att det inte räckt med anställda och kontrakterade soldater har stått klart sedan några år, och för mer än två år sedan förbereddes det beslut om mönstring som regeringen tog i går. Den utredning som tillsattes utfördes av tidigare MP-riksdagsledamoten Annika Nordgren Christensen, som till skillnad från en del andra med den partibeteckningen är en över partigränserna respekterad och mycket kunnig försvarspolitiker. Utredningen blev klar hösten 2016 och beslutet i går följer den föreslagna inriktningen.
Det innebär på inget sätt att den allmänna värnplikten, där de allra flesta män måste tjänstgöra, på något sätt kommer tillbaka. Det handlar i stället om att den planerade kris- och krigsorganisationen inte kan bemannas utan att den förutsedda möjligheten att även ta in pliktpersonal nu tas i bruk.
Men det betyder också att frågan om rimlig ekonomisk ersättning till dem som kallas in för en ganska lång utbildning blir viktig. När i princip alla män skulle göra bortåt ett års värnplikt var det ett slags beskattning som drabbade alla män ganska lika, medan kvinnor slapp undan. Det accepterades som rättvist, och att könen behandlades olika uppvägdes av andra skillnader i det äldre samhället som oftast var till kvinnors nackdel.
När värnplikten successivt inskränktes till en liten del av varje årskull, blev orättvisan stor och det godtogs bara därför att tjänstgöringen i praktiken blev mer eller mindre frivillig. Att efter den återinförda mönstringen främst kalla in sådana, män och kvinnor, som själva är villiga och intresserade ligger nära till hands.
Men försvarsmakten behöver framför allt lämplig personal, och definitivt inte sådana vars motiv att skaffa sig vapenutbildning kan vara tvivelaktiga eller rent samhällsfarliga. En del av svårigheten att rekrytera och behålla soldater har haft att göra med att lönenivån (förutom på utlandsuppdrag) har varit i lägsta laget för att stå emot suget från den övriga arbetsmarknaden. Ska den nya formen av värnplikt fungera behöver både de kontraktsanställda och de värnpliktiga ersättas så att kunniga och ambitiösa ungdomar kan tänka sig att vara med – och inte framför allt längtar efter en bättre arbetsgivare.
Detta är ännu ett skäl till att de ekonomiska ramarna i den gällande försvarsuppgörelsen (S, M, C, KD och MP) har spruckit sönder. Den fempartiuppgörelsen lades på en nivå som närmast motsvarande Moderaternas bud till S-MP-regeringen. Vad S och M, med de tre andras medverkan, då gjorde var att helt eller delvis stryka eller skjuta upp flera viktiga vapen- och materialanskaffningar som den förra parlamentariska försvarsberedningen ansåg motiverade. Det gällde en ny avancerad robot mot markmål, antalet stridsflygplan med mera.
Sedan har även ramarna som låg nära det moderata budet visat sig för snäva i förhållande till vad de sades innehålla. Överbefälhavaren Micael Bydén vill nu rädda det planerade köpet av luftvärn och undvika en del skrotningar av stridsdugliga JAS-plan. Men dessutom finns personalläget.
Det går inte att undvika kostnader genom att tro att plikttjänstgöring är en möjlig utväg om den blir för dåligt betald.